Utrikes NMYHLFIECL. DANMARK. (Forts. o. slut fr. föreg. N:0). En helstatsför fattning hade nu ändtligen efter många svårigheter kommit till stånd. Men dess framtid är mörk och osäker. I Danmark antogs den endast i brist på något bättre, och man tillviter den att vara allt för litet liberal. I de tyska hertigdömena är man allmänt missnöjd med densamma; demokratien, medan den gör danskarne dominerande i helstaten; den konservativa adeln och ridderskapet, som nu beherrska ständer-församlingarne, af samma orsak, hvartill kommer det i deras ögon ännu större felet, att den är alltför mycket liberal. Tyskland delade naturligtvis hertigdömenas åsigter och upptog dessas klagomål. De begge tyska stormakterna uppträdde som målsmän och började ett pennkrig emot den nya helstatsförfattningen, hvilket nu senast antagit en så betänklig och hotande karakter, att det ådragit sig hela Europas uppmärksamhet. Tyska makternas fordringar gå ut på ingenting mindre, än att helstatsförfattningen skall inrättas efter holsteinska adelns och ridderskapets önskningar! Dessa fordringar grunda de på ett löfte, som de påstå vara gifvet af danska regeringen, dels i de noter Danmark i December 1851 och i Januari 1852 vexlade med Tyskland och dels i den kungl. kungörelsen af d. 28 Jan. 1852. Då tyska makterna i de underhandlingar, som de 1851 och 1852 förde med Danmark, uppgåfvo sitt syfte icke vara annat, än att betrygga de tyska hertigdömenas rättigheter och intressen och förekomma det deri icke skedde något intrång genom danska regeringen, så lofvade danska regeringen att endast på lagoch författningsenlig väg företaga några ändringar i det då bestående. Detta löfte synes vara bestämdast uttaladt i en danska regeringens depesch af den 6 Dec. 1851, i hvilken den försäkrar, alt rden på lagoch författningsenlig väg skall tillvägabringa en organisk och likartad författningsenlig förbindelse af landets samtliga delar till en gemensam monarki. Det är på den olika tolkningen af detta löfte, som hela striden hänger. Danska regeringen påstår att det endast afser de vid löftets afgifvande, i monarkiens olika delar befintliga politiska institutioner och att den inlöst sin förbindelse, då den vid införandet af den nya författningen i Holstein hört detta hertigdömes ständer. Tyska makterna deremot gifva det en sådan tolkning, att danska regeringen skulle tillförbundit sig att underkasta den blifvande helstatsförfattningen provincialständernas pröfning. Detta löfte åberopades dock icke emot oktrojeringen af helstatsförfattningen. Men skälet till tystnaden då är helt naturligt. Den hade ju ett starkt tycke med de tyska skenkonstitutionerna, som påhittats för att strypa friheten. För öfrigt visade den Örstedska mi: nisteren så lofvande absolutistiska tendenser, att det skulle varit mycket opolitiskt att bereda den någon förlägenhet. Men för den liperala minister, som i December 1854 kom till styret i Danmark, kände hofven i Berlin och Wien inga konsiderationer. Von Scheelt resa till Berlin afböjde måhända likväl ovä dret för någon tid. Då dock hr v. Scheel om han än dertill förbundit sig, icke vill eller kunde förhindra, att den nya helstats författningen blef vida liberalare, än som öf verensstämde med tyska kabinetternas tycke och smak, kunde stormen icke länge uteblif va. Den förbereddes i holsteinska och lauen burgska ständerförsamlingarne, hvilka sedan Tyskland klagade öfver förmenta lidna oför rätter. I början af sommaren innevarande å ankommo till Köpenhamn tyska noter, 801 fordrade afbjelpandet af hertigdömenas (Hol steins och Lauenburgs) besvär. Dessa hvälfd sig dels deromkring, att domäner blifvit raxarincoen förvttrade utan ständernas hörar