Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1856, sida 1

Den Konskriberade. Skildring från Flandern af Henri Conscience. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Trina, du är en engel på jorden; du ensam kan komma mig att glömma förlusten af mina ögons ljus ... Men det går icke an, det får icke så vara. — Jag begriper nu hvad du menar, inföll Trina; — du vill att jag skall stanna på ogifta listan, men det blir icke af; jag skall ingå ett lyckligt äktenskap, och det före höstsäningen ... — Du vill gifta dig, suckade soldaten med undertryckt smärta; — o, Trina, jag inser nu allt .. Gifve Gud, att din man mätte älska dig så som du förtjenar! ... Med hvem skall du gifta dig? Det är väl med någon kamrat i byn? — Nu är du på villospår, Johan. Jag vill gifta mig. Men gissa med hvem? Med dig och ingen annan. Dessa ord uttalade flickan så högt och klart, att det genljöd i skogen. — Min Gud! med mig? Med en blind? — Med dig, som skulle vilja gifva tio ögon, för att kunna älska mig. — 0, tack, tack för din gränslösa godhet! Var välsignad för så innerlig kärlek ... Men... Trina lade handen på hans mun och qväfde detta men, i det hon med triumferande ton ropade: