pas att en ej aflägsen framtid skall fälla sami ma dom, som vi nu fälla rörande koleraförfattningarne. Icke blott att man med våld nedslagtar den ladugård, der sjukdomen utbrutit; man vill ock utsträcka denna förödelsens handling till närbelägna ladugårdar, ja man underrättar sig hvarthän kreatur från den ; besmittade ladugården blifvit månader tillbaka afsända och skickar kronobetjening att afrätta dem, ehuru de ej röja spår till någon sjukdom. Det är på detta sätt botemedlen, tack vare en förvillad fanatism, blifva långt förfärligare än sjukdomen. Vi äro långt ifrån att anse oss kunna bedöma den ifrågavarande sjukdomens karakter: men så mycket synes oss det sunda förnuftet säga, att ett kreatur lika litet som en menniska bär fröet till en smittosam sjukdom inom sig under flera månader. Det äger således all sannolikhet, att klimateller andra ortförhållanden vållat sjukdomens utbrott, samt att det rätta botemedlet mot densamma är att söka i en bättre vård om kreaturen, vare sig genom en rätt beräknad utfodring eller bättre försedda ladugårdar, genom undvikande af sumpiga betesmarker eller kreaturens tidigare intagande om nätterna, eller något dylikt. Skulle det åter verkligen vara fallet, att lungsjukan kan på det besynnerliga sätt, som nu skulle inträffat, öfverföras från ett land till ett annat, så är det så mycket angelägnare, att föreskrifterna om landets afstängande göras sådana, att de icke komma i missaktning, genom deras uppenbara orimlighet. Såge nemligen menniskorna, att ett förbud i sistnämnde afseende aldrig gjordes annat än då sjukdom verkligen existerade på en ort, och afskaffades i samma stund sjukdomen upphört, skulle det aldrig kunna hända att rättänkande personer eluderade förbudet, emedan de då kunde med tålamod afvakta detsammas upphäfvande. Tack vare erinringarne vid Landtbruksmötet i Upsala, har reg:n ändteligen, men tyvärr sedan det var något försent, stadgat, att kommerskollegium äfven skall kungöra när säker underrättelse ingått att den smittosamma boskapssjukdomen på en ort upphört, och då, förmoda vi, äfven upphäfva förbudet mot kreaturs införskrifning från samma ort. Men ännu är det kollegium obetaget att förklara ett helt land — hvarföre icke lika gerna hela verldsdelen? — smittadt, såsom ock hela England och Skottland i n. v. stund äro förklarade smittade. Lyckligtvis modifieras det deraf härflyt. införselförbud af den d. 26 sistl. Juli utkomna kongl. förordningens 2 8 m. m. der införseln från det smittade landet medgifves, derest betyg kan söretes af säljaren, att han innehaft kreaturet oafbrutet i 4 månader, jemte betyg af lokalmyndigheterna, att ingen smittosam sjukdom är gängse i orten eller dess närmaste omgifning. Hade denna föreskrift funnits, då grefve Hamilton införskref sin boskap, hade han aldrig behöft kringgå lagen, utan hade säkert uppköpt sina kreatur på en ort, derifrån dylika betyg kunnat erhållas. Nu kom detta nya stadgande såsom tyvärr många andra — för sent. Den gamla föreskriften skulle före sin död bära ett eklatant vittnesbörd om sin egen orimlighet och vederbörandes försumlighet. a AR AA