Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1856, sida 1

Den Konskriberade. Skildring från Flandern af Henri Conscience. (Forts. fr. föreg. N:r.) Under det Trina talade så, vände hon sig ofta om, för att på den blindes ansigte utröna verkan af sina ord. Ett obestämdt leende var allt, som hon kunde varseblifva, men detta gaf henne likväl mod att fortsätta, och då Johan teg, började hon åter: — Och när vi kommit hem, Johan, skall jag alltid vara hos dig, aldrig lemna dig. Jag skall köpa visor och lära mig dem, för att sjunga dem för dig om vinteraftnarne, då vi sitta vid spiselbrasan; när jag går ut att arbeta, skall du alltid följa med mig, vi skola samtala under arbetet, och hvad du icke kan se, skall jag låta dig vidröra med handen. På det sättet skall du lika väl som jag kunna veta, huru grödan ser ut. Jag skall leda dig till kyrkan om Söndagsförmiddagen, och om Söndagsaftonen skall jag dricka ett glas öl med dig på Kronan, der du kan träffa och tala med dina vänner. Det skall bli alldeles som om du icke vore blind. Hvad säger du om det? Blir icke det mycket bra? — Kära Trina, dm röst är så ljuf, att den kommer mitt hjerta att klappa. När jag hör dig tala så, tycker iag, att det är min skyddsengel, som går framför mig... jag ser dig för mina ögon: du har vingar, och ditt ansigte skiner som en klar stjerna. Jag