Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1856, sida 2

OO 1 DlLUIAGK CIIHLUDD JAg TCadS IT UCL Virginien 15. För Fillmore röstade slafstate Maryland med 8 röster. Buchanan erhöll alltså inalles 163 röster nemligen 51 från 4 fria stater och 112 frå 14 slafstater. Fremont hade icke för sig er enda slafstat, men erhöll likafullt 108 röster hvilka gåfvos honom af 12 fria stater. Fill more, Knownothingarnesg kandidat, segrad endast i en enda stat, Maryland, och det va äfven den enda, der valen släckades med blod Vid de valoroligheter, som der ägde rum blefvo 4 menniskor dödade och 82 gårade Detta förhatliga sällskap har denna gånger lidit ett sådant nederlag, att det svårliger kan repa sig mera. Det är staten Pensylvanien, som afgjort valet. Hade denna stat med sina 27 röste bestämt sig för Fremont, hade denne erhållif den erforderliga absoluta majoriteten och hade den förklarat sig för Fillmore, hade hvarken Buchanan ellor Fremont bekommit 149 röster eller den absoluta majoriteten af hela antalet 276, i hvilket fall det tillkommit representanternes hus att välja president, och detta hade sannerligen icke med sitt val fallit på Buchanan. Buchanan är född i Pennsylvanien, och detta kan till en del förklara, hvarföre denna stat, ehuru den ej hör till de slafhållande, gifvit slafstaternas kandidat sina röster. President-valet sker visserligen genom elektorer, af hvilka hvarje stat utser lika många som den skickar medlemmar till kongressen, och elektorerne väljas åter af alla röstberättigade medborgare. Men, elektor-listor äro på förhand uppgjorda af hvarje parti, så att när man röstar för den eller den listan, röstar man med detsamma på det partis kandidat, af hvilket listan blifvit uppgjord. Det är alltså egentligen elektors-valen som äro de afgörande. I den nya kongressen, som börjar sin verksamhet nästa år och till hvilken valen nu pågå, beräknas Buchanan erhålla en icke så obetydlig majoritet, nemligen i senaten 14 och i representanternes hus 30 röster. ITALIEN. En pariser-korrespondent i Lndep. belge, som sysselsätter sig med förhållandena i Österrikes italienska provinser, visar, alt det icke der kan annat än vara rådande det största missnöje. Den koncession, som innefattas i dekretet om provinskongregationernas återupplifvande, är lika med noll. Dessa församlingar infördes redan 1815 och sakna hvarje initativ, samt äro nästan endast ett slags skattefördelningsmaschiner. För närvarande äro dessa provinser betungade med de odrägligaste skattebördor. Så t. ex. har visats, att provinsen Brescia måste i statsoch kommunala skatter betala 133 mill., under det dess inkomSter blott utgöra 12 mill. Hvad beträffar det emottagande kejsaren har att vänta, förmodas det i Venedig blifva lugnt och i Milano kallt. Det kommer ännu en gång att bekräfta sig, att det existerar en oöfverstiglig skiljemur emellan italienska folket och öster ikiska regeringen. Ett slående bevis på sinnesstämningen i österrikiska Italien är, att det ännu icke lyckats österrikiska civilguvernören Birger att sinna någon, som vill åtaga sig befattningen af borgmästare i Milano. Stor-inqvisitorn i kyrkostaten, Airaldi, har blifvit afsatt, såsom det insinueras till följe af hans famösa påbud, att de kristne icke singe pläga något umgänge med judarne. Man är, heter det så mycket mera ledsen öfver dessa reglementen emot Judarne, som båfvedömet redan 3:no gänger fätt taga sin tillflykt till Israel för att låna pengar. DANMARK. En Wiener-korrespondent i B. H vill veta såsom fullt säkert, att franska gesandten i Wien, Bourqueney, på ett mycket bestämdt sätt tillkännagifvit grefve Buol, att franska kabinettet icke anser kabinetterna i Wien och Berlin kompetenta att ensamma utjemna stridigheterna emellan Danmark och Tyskland, utan deremot hyser den åsigten, att biläggandet af denna strid måtte bringas inför samtliga stormakternas forum. Nästan samtidigt med baron Bourdueney, förtäljer korrespondenten, har ryska : gesandten Budberg för grefve Buol yttrat sig ö i saken på ett med Bourqueneys förklaringar så beslägtadt sätt, att det ej synes oII troligt, att idcen är att göra tysk-danska tvistefrågan till en europeisk fråga. Äfven vill korrespondenten från trovärdig källa hafva erfarit, att svensk-norska gesandten WedelJarlsberg af sitt hof instruerats att uppträda för Danmak. I I Dagens post. J. de Constantinople bestrider på det be