Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1856, sida 3

Styckego Fanrry Cerrito tycks vi lika fiink med sin tunga, som med sina ben. Dansösen var kallad till Moskau, för att figurera i programmet till kröningshögtidligheterna. Balletten Åla fille de marbre, den hon valt till debut; slutar med en stor förstöringsscen, en eldsvåda och en instörtning. Olyckligtvis misslyckades nedsänkningen, på hvilken dansösen skulle undanryckas förstöringens fasor, och den beklagansvärda blef ibland instörtande ruiner blottställd för dödsfara samt i sjelfva verket sårad i ena axeln af en nedfallande dekoration, så att hon för några dagar nödgades intaga sängen. M:lle Cerrito beklagade sig öfver maskinistens gränslösa vårdslöshet och fordrade skadeersättning. Theaterintendenten, hvilken chronique scandaleuse påbördar omätlig ärelystnad samt otillfredsstäld längtan efter en orden, vågade antyda, att missödet vore så obetydligt 0. s. v. Huru! svarade m:lle Cerrito, ni kallar det en bagatell, då en dekoration faller på mig, och har dock så många sömnlösa nätter för en dekoration, som ännu icke vill falla på? er! eni pro quo. Följande lilla anekdot berättas af en tysk läkare, hvilken under fälttåget på Krim stod i rysk tjenst: I Feodosia (på Krim) blef midsommardagen gudstjenst hållen af, ibland andra, äfven en katholsk prest. I det ögonblick då denne välsignande upplyfte sina händer och uppstämde Dominus vobiscum? (Herren vare med eder!) svarade Pulkowniken Bodiscos adjutant (sannolikt emedan presten vid dessa ord tillfälligtvis såg på honom) med bög röst: Han har rest till Backschei för att inspektera 7:de artilleribrigaden! — Den gode adjutanten hade nemligen förstått de latinska orden såsom: )Domnu li Bodisco ? hvilka på svenska betyda: Är Bodisco hemma?