Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1856, sida 2

ben 29 November. Red:n har haft nöjet emottaga följande upplysande uppsats, ifrån en obekant ins:e. al hvilken vi skola med tacksamhet emottaga liknande bidrag: Uti Svenska Tidningen för den 17 dennes förekom en artikel med anlodning at en uppsats i Aftonbladet för den 15 dennes, uti hvilken sednare den åsigt uttrycktes, att en minskning af den värfvade armåen borde äga rum: det föreslogs således en indragning af kronprinsens husarer, Wermlands fälljägare samt lifbeväringens officerkorps; äfven förordades en inskränkning af gardet till häst från 4 till 2 sqvadroner och slutligen en sammanslagning af båda fotgarderna till ett regemente, genom hvilka iundragningar en ej obetydlig besparing skulle åstadkommas. Uti n:o 270 af S. T. sökte man vederlägga Aftonbladets uppsats på följande sitt: att en indragning af något kavalleri så mycket mindre kunde komma ifråga som svenska armåen, jemförd med andra länders krigshärar, har proportionsvis miudre kavalleri än infanteri; hvarpå såsom exempel anföres ryska, österrikiska, preussiska och franska armöeförhållanden; vidare, att en minskning al befälet är omöjlig på den grund, att vi äga på långt när icke det antal befäl som behöfves för våra truppers ledning; och, Svenska Tidningen anförer detta skäl först, att Sveriges politiska ställning efter Novemberfördraget är sådan, att vi nu mer än någonsin behöfva all den militära styrka landet förmår uppställa till värnando af sin sjelfständighet. Aftonbladets mening med afseende på indragning och minskning af vårt kavalleri dela vi ej. Men lika litet inse vi hvarföre det folkfattiga och på penningar visserligen ej rika Sverige skall ordna sitt försvarsverk på samma sätt som Europas stormakter, hvilka hafva förstört åtskilligt af sin välfärd på enorma stående armå6er. Ingen makt har vil mera strategiskt och taktiskt rigtigt inrättat sin armåe än Ryssland, och dock är detvida lättare att säga när denna makts väldiga härar blefvo slagna än när de segrade. Krigshistorien vet ganska litet att förtälja om detta lands armåers stora segrar mot europeiska trupper. Alma, Inkerman, Tschernaja äro ej namn, som komma att erinra efterverlden mycket om ryska krigshärars oöfvervinnerlighet. Att förlora tre stora bataljer, Sebastopol och Bomarsund, se der hvad den beprisade ryska stridsmakten lyckats åstadkomma under 2 års krig. Men om nu, istället för att, med Svenska Tidningen, jemföra oss med sistnämnde eller någon af de andra Europas stormakter, sätta oss i bredd med stater af samma rang som vi sjelfve, utfaller jemnförelsen helt annorlunda, och hvad nu förhållandet angår emellan rytteri och fotfolk, till vår fördel. Enl. S T. äga vi f. n. 22,600 man fotfolk och 4280 man rytteri. Enl. Almanach de Gotha för 1857, har Sardinien 31,000 man fotfolk och 5200 man rytteri, Holland c:a 42,000 man fotfolk och 4200 man rytteri, Belgien 56,500 man fotfolk och 8000 man rytteri. Intet land, säger likväl S. T., har jemnförelsevis så liten kavalleristyrka som vårt. Hvad beträffar indragningen af Wermlands fältjägare, tro vi densamma utan fara kunna I) SS göras. När detta regemente bildades, om vi ej missminna oss 1788, voro förhållandena ; helt annorlunda än nu. Mot det då siendtliga Norge kunde ganska väl en något större truppstyrka stadigtvarande i Wermland behöfvas. På den tiden ägde vi icke heller en 100,000 man stark beväring. Väl bekant är ock huru mycket detta regemente, i likhet med andra värfvade trupper, men i än högre grad, i moraliskt afseende lemnat öfrigt att önska, äfvensom svårigheten att hälla det fulltaligt. De stegrade värfningspenningarne göra ock denna trupp för hvart år kostsammare. Om Wermlands jägare och Lifbeväringens officers-korps indroges, uppstode derigenom en årlig besparing af c:a 150,000 rdr rmt eller å:delar af den summa som blifvit föreslagen till löneförhöjning åt hela armen. Den brist på befäl, som genom nämnde korpsers indragning skulle uppstå, tro vi ej bör blifva synnerligen kännbar. Enligt C. E. Ljungbergs statistik, andra delen, pag. 347, finnes i vår arm6e 1,817 i tjenst varande officerare, och dessa räcka ganska väl till att, jemte sina öfriga åligganden, äfven exercera beväringen. Samma statistik, pag. 348, upptager vid regementerna utöfver stat varande officerare tillit. 151. I armten qvarstående officerare till 249. Summa 410, af hvilka största delen vid krig äro att påräkna. All anledning är dessutom förhanden, att surnumerärernes antal skall ökas, om den före511 1:e: Aan An AAAA. ee 07