Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1856, sida 2

väntat förgäfves, nu tystna de bålstora oppositionstalare och tyckas låta allt sig väl behaga. Plena d. 22 Nov. Borgareständet. Vid remiss till lagutskottet af hr Wetterbergs motion om ansvar, såsom för stöld, för skogsåverkan anmärkte hr Bodell det olika förhållande, som i de norra provinserna egde rum, der en sådan lag skulle väcka motstånd i allmänna opinionen. Motionären invände, att, med skogsprodukternas ringa värde i Norrland, det skulle fordras ett ganska stort tillgrepp, sannolikt af flere lass, innan detta uppginge till det värde, som lagen bestämmer för tjufnad. Hr Schenström åberopade sig på skogskomitöns, lagkomitens samt lagberedningens motioner; skogsåverkan ansåges af allmänna opinionen ej såsom stöld; ville lagstiftningen nu dit hänföra detsamma, skulle i gemensamhetsfängelserna uppstå ett farligt för bund mellan verkliga brottslingar och skogsåverkarne, hvilka alltid vore bofaste personer. IIr Rönblad yttrade sig i samma syftning som motionären. Hr Henschen åter var af lika tanka med hr Schenström. af samma skäl skulle man kunna förbjuda den fattige att taga vatten i annors skog. Hr Murön var af samma tanka; straffet skulle i alla fall blott drabba de fattige; de rika skulle nog akta sig att sjelfva begå brottet, utan skulle lega fattigt arbetsfolk dertill. Ur Stenqvist fann motionen för tidig, man borde först verka på öfvertygelsen och sedan stifta lag i öfverensstämmelsen med densamma. Hr Björk talade i samma syftning. Hr Danielssen åter var af olika tanka med motionären, förordade i nödfall olika lagstiftning för olika provinser eller åtminstone större ansvar för åverkan. Motionären uppträdde åter för sina åsigter. IIr Ilesselgren yttrade sig mot de af hrr Schenström och Muren uttalade åsigter om att straffet skulle drabba de fattige. IIrr Umhriny, Medherg, Kistner och Gahn understödde motionären. Till lagutskottet remitterades derefter samme motionärs förslag om antagande af skogskomitöns förslag. Vid remiss till samma utskott af hr Henschens i förra plenum väckta motion om åtskilliga lagförändringar, instämde hr Lallerstedt i hvad motionären för sit i afseende på borttagandet af husaga, prygelstraff och kroppslig skoltukt. — De öfriga i förra plenum väckta och då bordlagda motioner remitterades till vederbörande utskott. Vid remissen af hr Hodellis motion om uppskof med ansl och lån till jernvägsoch kanalanläggningar uppträdde många talare emot motionärens äsigt. IIr Boman ansåg motionen obetänkt, och hr Muren önskade att den icke blifvit väckt, åtminstone icke i dborgareständet; motionären hade missförstått sin kallelse såsom svenska folkets ropresentant. Just i anledning af den hårda tiden, menade denne talare, borde man genom allmänna arbeten skaffa arbetsförtjenst. Hr Wedberg framhöll den ekonomiska lyftning jernvägarne bereda. Flere talare gendrefvo hans åsigt, att i Norrland jernvägar vore omöjliga och att derföre skattebidrag af denna provins, till dylika inrättningar, vore obilliga samt uppmanade honom att återtaga sitt förslag. IIr Stolpe frågade, med anledning häraf, om motionen då vore så farlig, och erinrade om den parlamentariska afväg disknssionen tagit genom de enträgna bönerna om återtagande af motionen. Motionären vägrade att återtaga motionen, icke i eget, utan i sina komitenters intresse, samt hoppades derigenom icke förlora sina komitenters aktning. — Hr Wallenberg ville med anledning af denna diskussion, varna från att för statens räkning taga för sig mer än hvad som kunde bära resultat, d. v. s. att man borde sluta en husvudbana, innan man börjar för många nya. — IIr IIesselyren var at lika tanka. — Hr Schwan beklagade den diskussion som egt rum i synnerhet som motionen troligen ej komme att leda till resultat, utan finge hvila i statsutskottet tills jernvägafrägan i sin helhet företoges. Nya motioner väcktes af hr Renström, om flera förändringar i bevillningsförordningen beträffande inkomst af handel och rörelse; — af hr Embring. Om anslag till navigationsskola i Westervik, samt till extra provincialläkare i Waldemarsvik; — af hr Stolpe, om ändringar i bevillningsförslag, en kritik af herr Spungbergs i samma ämne väckta förslag; motionären uttalade rationela äsigter om grundskatternas I småningom skeende borttagning och bevillningens bibehållande (hr Spongberg vill aldeles borttaga den) samt anmärkte, att de rike näringsidkarnes oförskämda gäckeri med bevillningsförerdningarne hittills icke hindrat dessa från åtnjutande af offentliga utmärkelser; de hafva till och med undgått pressens anfall; talaren hoppades rättelser i nuvarande minsförhållanden genom landtfastighets taxering efter gällande värde; likhet i tjonstemäns samt näringsidkares beskattning genom näringsidkarnes taxering efter inkomsterna under längre perioder, utan infordrande af uppgifter, samt synlig lefnadskostnad, borttagande af öppen omröstning inom komitcterna, låg bevillning och förändriug i taxeringskomiteernas sammansättning m. m.; om den ändring i inteckningsförordningen, att inteckning ej må beviljas för förfallen fordran, mot gäldenärens bestridande; af herr Bayer, Om ändring i bränvinsförordningen; af herr Wahlin, om anslag till Piteå hamns uppmuddring; af hr Rooth, om borttagande af de så i tulltaxan, som tillåta husvisitation; om ytterligare anslag till anskaffande af räddningsanstalter ur sjönöd; af hr Ödmanssor, om åtskilliga förändringar i sättet för presträttigheternas utgörande. Bondeståndet. En af Per Nilsson i Ahlestad väckt motion om upphäfvandet af vissa häraders och städers i Westergötland rätt till gårdfarihandel bestriddes af representanterne från Elfsborgs län på den grund, att dessa orter behöfde denna utkomstkälla och att för öfrigt all Sverges allmoge hade rätt att hvar den ville afyttra egna alster. En motion af Olaus Eriksson från Göteborgs län om skrifvelse till K. M:t, att något måtte åtgöras att förekomma de oordningar och olägenheter, som uppstå genom en mängd arbetsfolks utvandring till Norge för att för en tid der söka arbete, föranledde en längre liflig diskussion. Wermlands representanter och många andra voro af samma åsigter som motionären, och Nils Andersson från Wermland väckte motion i samma syfte. Halländningarne och de sleste Skåningarne ville att framställningen äfven skulle omfatta arbetare-utvandringen till Danmark. Ola Åånsson trodde skälet till dessa arbetare-utvandringar ligga dels i våra egna lagar, dels i för liten betalning för arbetet här hemma. Han ville, att