Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1856, sida 1

— Och det för min skull! ntropade Trina bleknande. — Var icke ängslig för det, min flicka! Hela saken är bara att skratta åt. Dender Vallonen känner jag af gammalt. Han sköter sin sabel bra och söker gerna gräl, men såsnart leken skall börja, föreslår han, att man skall dricka försoning; det är ett fiffigt sätt, som han har att skaffa sig bränvin, när hans sold är upprumlad. Det händer honom minst två gånger i veckan ... Låtom oss nu gå! jag skall visa dig till sjukhuset, der Johan Bracms är. Trina betalde sitt öl oeh lemnade värdshuset i soldatens sällskap. Denne förde henne genom två eller tre gator och pekade derefter på ett stort hus, utanför hvilkot man såg en soldat sitta på en bänk. — Det är sjukhuset, sade han — Du måste tala med soldaten, och om det är möjligt, släpper han väl dig in. Då du återvänder till din hembygd, så helsa min far, om du råkar honom! — Tusen tack, min vän,ssvarade Trina, och lemnade honom nu, för att. gå. till det betecknade huset. EA 12 Då hon befann sig ensam, kände hon åter en dyster oro i sin själ och vägade knappt tilltala soldaten, som satt pä bänken. Men hastigt försvann denna oro; hon tyckte sig nämligen igenkänna soldaten. På några stegs afstånd från honom ropade hon hans namn: det var trädgårdsmästaren Baptists son, samme Jakob, hvars utnämning till korporal Johan omtalat i sitt bref.