Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1856, sida 3

AA HAn ä; er. — —— Styckegod Rysk vidskepelse. Det finnes intet ställe i verlden — skrifver Times korrespondent från Moskwa — der man med ett högst obetydligt kapital lättare kan finna en, om ej hederlig, åtminstone fullkomligt tillräcklig utkomst, än i Moskwa. Man behöfver blott för ett par rubler köpa sig en ful och obekant helgonbild, målad på läder med en gloria af tenn eller förgyld koppar omkring hufvudet och cn ny ram, samt finna en port eller en nisch vid någon starkt trafikerad gata, der man kan uppställa sitt helgon på ett bord, sig sjelf på en stol och sin mössa eller en trädskål att insamla penningar; sålunda utrustad väntar man på sina kunder, och de dröja ej länge. Der kommer en rysk bonde, en muschik, på väg till torget; målningen tilldrager sig hans uppmärksamhet; han betraktar den och förfrågar sig hos egaren, som försäkrar honom, att helgonet stär utomordentligt väl anskrifvet på allerhögsta ort och synnerligen gagnat alla sina klienter. Dermed är vär muschik tillfreds; mössan aftages; hufvudet böjer sig ned mot bröstet, och händerna vandra rastlöst från bröst till panna för att göra korstecknet; hans oordnade hår blåser ned öfver ansigtet och tillbaka igen, under det han med städse stigande ifver mumlar sina böner framför bilden. Då han tror sig ha gjort ett fördelaktigt intryck på helgonet, sticker han handen i fickan, låter ett par kopek falla i helgonets skål och går glad slna färde. Detta goda folk — sade jag till en ryss — mäste vara det bästa i hela verlden, som läser så många böner? — Åh de slynglarne — svarade han — behöfva tvertom alla dessa böner, emedan de synda så mycket; och det är mycket orätt, att helgonen så beredvilligt höra på dem; ty just derigenom uppmuntras de till alla möjliga knep, att de så lätt kunna få absolution för dem.