Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1856, sida 1

— Det vet jag icke, men jag vet, att han är bland de gröne jägarnc. Finnas de icke i denna stad? — Aha, då förvånar det mig icke; vi äro vid det nionde regementet, vi. Under detta samtal hade korporalen och tre eller fyra soldater, bland hvilka äfven den posterande, samlats kring Trina. Hon begrep icke, hvarför man betraktade henne så uppmärksamt under skratt och skämt på vallonska språket, som hon ej förstod. Hon blef övat allaeles förbyllad och sade till Flandraren: -Aek, min vän, visa mig vägen dit! Jag har så brådtom. Den artige soldaten svarade: — Passera porten, gå första gata på köger hand, I derefter den på venster hand, och böj sedan åter till höger, tilldess ni kommer till ett kapell. Detta kapell lemnar ni på venster hand och går en gata till höger, bakom ett stort hus, i hvilket är en köpmansbod; sedan går ni ännu ett litet stycke och böjer om nästa gathörn på höger hand; ni kommer då till ett torg, och der kan ni fråga efter 2:dra jägare-regementets kasern; den skall hvarje barn kunna visa er. Trina visste knappt, hvar hon var; hennes hufvud blef förvirradt af denna blandning af höger och venster. Hon begrep ingenting deraf och ämnade just begära närmare upplysningar, då skiltvakten med full hals ropade: — I gevär! Alla skyndade till vaktrummet, för att taga sina gevär. Soldaten sade hastigt till den förskräckta flickan: — Genast härifrån med dig! Kommendanten kommer! Annars få vi arrest för din skull. Trina lät icke säga sig detta två gånger, Istads