Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1856, sida 2

ramla, så mycket heldre som tronföljaren, prinsen af Preussen, åtminstone i kyrkligt afseende ej är en tillbakagåendets man ochi politiskt hänseende lika litet torde gynna ett medregerande, moderniseradt junkerdöme eller en stat af småherrar. Vi lefvaZalltså, såsom ni ser, just ej under bördan af stora farhågor för det närvarande tillståndets utsträckande till evighet, och sanningsenligt kan dessutom alltid tilläggas, att vi ega bättre och mera garanterade rättsförhållanden, än som för närvarande förefinnas i rätt många tyska stater. Do materiella frågorna stå här såsom öfverallt i förgrunden; penningeförlägenheten ligger oss närmare än politiken eller den af polisen öfvervakade fria pressen. Då man med säkerhet vet, att för närvarande intet står att ändra, fogar man sig desto lättare i hvarje tvingande nödvändighet och tröstar sig med att bättre tider nog skola återkomma. Vår yttre politik besörjes af kabinettet, och i hela Europa är det bland stormakterna väl endast England, der ministrarne äro mer, än blotta skrifvare och siguranter för sine höge herrar. För den preussiska politiken är Neufchateler-frågan ännu alltjemt den, kring hvilken allt vänder sig. Vårt hof har en afgörande lutning åt Frankrike, emedan Louis Napoleon här låtit förklara sin fasta vilja att i nödfall tvinga Schweizarne att frigifva de rojalistiske fångarne (?). Troheten skall ej vandra till tukthuset; den skall ej hånas af desse revolutionäre republikaner, säger Kreuzzeitung nästan dagligen, och jag fruktar nog, att Schweizarne slutligen blifva tvungne att gifva efter. Mera härom torde jag kunna yttra en annan gång, eller sjelfva faktum skall under tiden visa er, att jag haft rätt. För öfrigt är hela den der historien neslig nog och förtjenade att behörigen framdragas i ljuset. ....