Den Konskriberade. Skildring från Flandern af Elenri ConSCHence. (Forts. fr. föreg. N:r.) Ur stånd att beherrska sin otålighet, öppnade Trina brefvet och blef icke litet förvänad öfver att se ännu ett sådant ligga inom omslaget. Hon rodnade och log, ty på detta sednare bref stod med stora bokstäfver: Till Trina ensam ... Johans tankar voro inneslutna i detta papper, hans röst skulle tala derur till henne! Det fanns en hemlighet mellan Johan och henne! Hvilka känslor väckte ej denna tanke i hennes barm! Hon skulle sannolikt qvarstannat ännu länge på det ställe, der hon emotiagit brefvet, om ej oxens aflägsna råmande erinrat henne, att hon borde skynda hem. Hon dolde sitt eget bref i barmen och sprang af alla krafter hemåt. Inkommen i stugan, ropade hon: — Ett bref från Johan! Ett bref från Johan! Det vore fruktlöst att söka beskrifvalden glädje, detta budskap väckte. Trina ville berätta, att hon mött brefbäraren på vägen och att denne fått trettiofem cents, men de begge enkorna tilläto henne icke tala till slut, utan begärde, att brefvet genast skulle uppläsas. Trina satte sig vid bordet och började med hög röst uppläsa brefvets innehåll. Det var just icke