Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1856, sida 2

Med anledning af en af Nils Olsson från Skåne väckt motion om tjenstelåonsflyttningens bestämmande till den 25 Mars yttrade sig flere talare, alla i opposition till motionen; hvilket föranledde Nils Olsson, att efterkomma Erik Erssons uppmaning att återtaga förslaget. Carl Haklyren från l. sborgs län föreslog att jordbruket måtte befrias från skyldigheten att underhålla de allmänna landsvägarne, och att, i fall vägunderhället icke kunde öfvertagas. de vägfarande måtte här såsom i andra länder genom vägafgifter bakosta väghållningen. (stman förordade denna motion på det varmaste, och uppgaf att blott 3 länder i Europa hafva väghållningen lagd på jordbruket, nemligen Ryssland, Sverige och Spanien, så att en svensk resande i England får lemna sin afgift till ägen, under det en engelsman, resande i Sverige, får begagna vägen för intet. Nils Larsson anmärkte att om man icke kan ordna vigunderhallet på annat sätt än genom upptagande af vägpenningar, så vore det bättre som det nu är, ipy ett sådant sätt skall erfordra en ofantlig bomvaktarekorps, som skulle till största delen uppsluka vägpenningarne. Matts Nersson upplyste att vissa auktoriteter blifvit hörda i frågan om reform i vägunderhållsskyldigheten, och att ett utlåtande föreslår, det jordegarne väl skola fortfara att underhålla vågarne, men att de skulle få ersättning af staten, tills en sådan reglering kan utft ras att zunderhallet öfvertages af staten. Ostman minade att bommar och bomvaktare icke skulle behöfvas, utan att all nödig kontroll i och fö penningarnes erläggande kunde ske vid gästgifvarega fare, hvilket Nils Larsson likväl visade vara omöjigt. :