1 lander med olika styrelsesått. Pretekterna i departementerna äro de enda kanaler, genom hvilka styrelsen inhemtar underrättelse om landsortens moraliska och materiella tillstånd; det ligger dock ingen öfverdrist i det påståendet, att i de fall der dessa embetsmän icke äro komplett okunnige, äro de i hvarje händelse de gom minst känna till hvad som sysselsätter eller interesserar allmänna opinionen i deras departementer. Man kan lätt föreställa sig, att de icke äro de förste att för sina förmän yppa sina egna dumheter och felsteg, och dessa äro i många fall så talrika, att om de vore böjda för att bekänna, skulle blotta uppräknandet upptaga större delen af deras tid. Det försäkras, att vissa handlingar af dessa funktionärer skulle stöta allmänna opinionen, äfven om de företogos af turkiska paschar, icke att tala om prefekter. Kejsaren är måhända i okunnighet om dem, men allmänheten känner dem och lider af dem, ehuru den får tiga och tåla. För ingen är det mera angeläget än för styrelsen sjelf att de, åt hvilka den uppdragit sin makt, och som till en viss utsträckning äro dess representanter, skulle icke blott vara. tillgifne den existerande regimen, utan äfven förståndige och rättskaffens män. I Frankrike finnes ingenting, som icke de administrativa myndigheterna taga befattning med: de kunna icke handla, utan att dess medborgares heder och egendom sättas i fara. Sedan den 2 December 1851 har dess verksamhets-sfer betydligt utvidgats, men det är kändt, att många af de utsedde prefekterna och underprefekterna icke varit vuxna sitt kall. Följden är, såsom man kunde hafva väntat, att felen mångdubblats och missnöjet ibland folket i proportion derefter tillvext. Allt detta torde passera i tystnad, tills lidandets mått är fullt och allmänhetens tålamod uttömdt. Om det en dag skulle bli nödigt att vädja till landet, så skulle styrelsen finna, att knappt en enda vänlig röst svarade på dess appell, utan att ett allmänt skrik af klagan, förebråelse och harm skulle låta sig förnimma. Det torde frågas, om inrikesministern känner till denna sakernas vådliga ställning. Tvärtemot den allmänna tron, tager jag för gifvet, att han gör det; och om så är, måste han utan tidsutdrägt tillämpa det nödiga botemedlet. Ilan måste införa en radikal reform; han måste göra sig döf för hvarje känsla af ynnest eller vänskap, ja äfven af medlidande, bemanna sig med beslutsamhet, djerft möta och genast undanrödja alla de hinder som finnas på hans väg. Ilan måste, om han önskar, såsom jag icke betviflar, att göra landet en stor tjenst, företaga en genomgripande förändring i den förvaltningsgren, som står under hans uppsigt, och öfver hvilken landets röst för länge sedan fällt sin dom. Om han lyssnar till interesserade personers ingifvelser, skall hvarje reform han må företaga bli utan gagn. De nya valen till lagstiftande församlingen skola bli fientliga emot styrelsen, och de svårigheter han ville undvika skola åter framställa sig på annat gebit, ännu mera betänkliga och hotande. En förändring eller ånger torde då komma för sent. Ibland de symptomer till missnöje, som kunna observeras utom Paris, vill jag nämna det faktum, att i ett departement — Cher tror jag — der en ledighet yppats, icke mindre än 9 kandidater presenterat sig. De kunna icke öppet uppträda som regeringens motståndare, men de hafva uppträdt utan att, såsom förut alltid varit fallet, rådfråga eller ens meddela sig med lokalmyndigheterna. Anda tills för ganska kort tid sedan väntade valmännen för att se hvem som var den af styrelsen understödda kandidaten. Denna gången hafva de icke gjort så. En person med förmåga, hvilken är medlem af lagstistande församlingen, har förklarat sin afsigt vara att i hvarje valkollegium inom departementet han representerar, der en styrelsens kandidat uppträder, söka uttränga denne. Jag förutser en betydlig förändring i oppositionens anda och hållning under nästa session. Åtskillige deputerade äro så missnöjde med det sätt, hvarpå anslagspropositionerna presenteras för församlingen att de beslutat hädanefter icke möta inför statsrådet för att försvara sina amendementer. Innan kort skall måhända församlingen äga nog mod att vägra att votera budgeten, på den grunden att den icke är tillräckligt underrättad om detaljerna, eller någon annan grund, som några erfarna taktici bland dess medlemmar ej skola få svårt för att upptäcka. Ilvad kommer då att ske? Om kejsaren upplöser den motsträfviga församlingen, är det högst sannolikt, att valmiännen. harmsne öfver dat ossitt I I