Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1856, sida 3

Styckegods. Ordlek. Man ber oss, yttrar Kapten Puff, hålla efter Riddarhusdirektionens Ordförande, Grefve Puke, för den sidovördnad han visat pressen genom sin förklaring att han icke vill ha med densamma att skaffa. — Men icke är Kapten Puff någon pukslagare. Vi ötverlemna Grefven åt hela den aktning skråpukarne inom rikets första stånd ägna hvarandra inbördes. Halabalik mellan Apor. I Berlin fick en person, som besökte zoologiska trädgården, nyligen det infallet att skänka aporna en liten spegel. De blefvo alldeles förtjusta att se sin bild och läto villigt spegeln gå ur hand i hand. så att alla skulle få njuta af det nöjet. Slutligen förklarade en stor babian med Sina grimaser, att han ansåg spegeln såsom: sin och vägrade att utlemna den till grannar och anförvandter. Men som aporna ansågo denna oerhörda lyxartikel vara gemensam egendom, så uppstod ett storartadt s agsmäl, som slutades dermed att spegeln slogs i kras. En slug utviig. Om den berömde professor Kiistner i Göttingen berättas följande: Fick Kistner ett lustigt infall i hufvudet, så skulle det fram, utan att han brydde sig om hur det passade, eller hvem det träffade. Detta ådrog honom sjelf ganska många ledsamheter, fastän han aldrig hade för afsigt att såra någon, men han förstod dock vanligen, att på ett fiffigt sätt draga sig ur spelet. Så hade han en gång på det bittraste sätt sårat professor Michaelis, och han blef af sjelfva regeringen anbefalld, att gå hem till denne sistnämnde och bedja honom om förlåtelse. Kistner kom, klappade en, två och flera gånger på Michaeliss dörr, men blef stående utanföre, fastän det ropades inifrån, att han skulle inträda. Andtligen rusade Michaelis upp och öppnade dörren, för att se efter hvad det var för en tölp, som ideligen klappade, utan att vilja gå in. ÅJag. ber om förlåtelse, sade då Kiistner och skyndade åter utför trappan. PESTEN YE ror ORO ORKAN AE DNE ver RANE WS RR SSR