Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1856, sida 1

ben vansinnige från S:t James, (Öfversättning från tyskan.) j (Forts. fr. föreg. N:r.) j ag var djupt rörd. Afskedet blef mig allt tyngre. — Lef väl, Percy! Farväl J alla! ropade jag, stigt bemannande mig, och tog ett steg nedför ippan, vid hvilken vagnen väntade mig. — Stanna! ropade alla och förde mig tillbaka. — Det faller mig något in, sade Percy; — jag öljer dig till Yarmouth, der du ämnar inskeppa Och jag äfven! sade Ellinor. Och äfven jag! ropade sir Robert Graham. Nej, sade jag bestämdt. — J stannen alla här, jag reser ensam, såsom jag kommit. Phillipps dast åtföljer mig. Ju längre afskedet uppskjutes, sto tyngre skulle det blifva, och för mig är det an ... för tungt! Stannen derför här! Jag kan bestämma, när jag återkommer till er, ty jag vet hvad som väntar mig; men mitt hjerta säger, att skola, att vi måste återse hvarandra. Tilldess erhålla vi en förtrolig brefvexling ... och hopdet bästa af framtiden. Ack, hvarför skall det närvarande vara så gtigt! ropade Percy och slöt mig häftigt i sin n. Äfven Ellinor, äfven sir Robert omfamnade ... derefter gjorde jag mig hastigt lös, störe, utan att någon kunde hindra det och utan att