Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1856, sida 1

72 i RUSE RER Flere talare förordade motionen, som remitterades till ständets enskilta utskott. Boryareständet. Hr Wallenberg väckte förslag om borttagande af ansvaret i 9 kap. 6 3 Handelsbalken för den som tager eller, låter förskrifva sig till högre ränta än 6 proc. Hr 4. F. Ericson, som hade ämnat väcka en liknande motion, instämde. Ett förslag i samma syfte som hr Wallenbergs upplästes af hr S. Renström. Motionen bordlades. Hr Hasselroth motionerade upphäfvandet af gällande lagstadganden om mord och personliga våldsgerningar och antagande af 13, 17 och 18 kapitlen i lagberedningens förslag till straffbalk, sådane dessa kapitel befinnas reviderade af 1847 —48 års lagutskott i dess betänkande n:o 58. Ur Hasselroth anförde såsom grund för motionen sin öfvertygelse att partiella ändringar i strafflagen vore enda utvägen att komma framåt, om ock ett antagande af lagberedningens förslag i dess helhet vore önskligast. Hr Henschen sade sig deremot ej gilla denna åsigt, utan förordade antagande af hela lagförslaget. Han visade att, enligt 1734 års lag är stympning af person mindre ansvar underkastadt än nedhuggandet af ett träd o. s. v. Talaren ansåg de första kapitlen i i förslaget, som innehålla grunder för strafflagens tillämpning, vara för våra praktiska jurister, med afseende å deras i allmänhet nog knappa kunskapsmått, en ytterst nödvändig vägledning. Hr Hasselroths motion remitterades till lagutskottet. Hr Thomee föreslog ändring af 12 kap. 8 F i mom. skiftesstadgan. Hr Spångberg framstälde motion om försvinnande af hela bevillningen efter andra artikeln eller, om detta ej skulle vinna bifall, ett nedsättande af nämde beskattning till en procent af inkomst och en half pr mille af egendomsvärde jemte totalt upphörande af lönebevillningen. Motionen lades på bordet. Bondeståndet. Per Nilsson i Espö hade väckt motion om ändring af handelsordningens förbud för inrättande af handelsbod på landet inom 3 mil från stad. Han vill att detta förbud må inskränkas till ett afstånd af en mil. Då denna motion nu föredrogs, uttalade sig många af ståndets ledamöter för densamma. Bland dessa voro alla skåningarne, bland hvilka Nils Andersson väckte särskilt motion i ämnet, Östman, Jöns Persson, Anders Persson från Örebro län och Dahlgren. Medin yttrade sig i samma syfte, men ville att man ej skulle begära förändring till mer än 2 mil, på det att borgareståndet måtte ha mindre skäl attsätta sig emot förslaget. Petter Jönsson yttrade sig äfven för förslaget, men ville att kommunerna måtte höras öfver ansökningarne innan rättighet beviljades. Bjerkander förordade motionen, men ville ett tillägg, att den landthandlande, som blef beträdd med att hålla lönkrog, skulle förlora sin handelsrätt. Daniel Danielsson var äfven för motionen, men ville att församlingen och icke blott sockennämden skulle höras öfver ansökningarne om sådana handelsrättigheter. Jonas Andersson ville att församlingarne icke blott skulle höras, utan äfven ega beslutande rätt. Ola Månsson ville medgifva församlingarne rätten att förhindra handelsbods öppnande, men blott med det vilkoret att de då ock skulle få rätt att förhindra gårdsarihandeln. Rutsröm ansåg att ingen gräns borde finnas, utan att handelsbodar borde få öppnas huru nära städerna som helst. Motionerna remitterades tillika med derom afgifna yttranden. Rudberg hade väckt motion om förändradt sätt för nämdemäna utseende samt lona ät dem. Äfsven denna motion föranledde någon diskussion, emedan några voro emot de gjorda förslagen. En af Westermark väckt motion om salpeterlösningsprisets höjande understöddes af många bland norrlänningarne, åtskilliga skåningar, samt af Medin och Per Erik Andersson. Slutligen väckte Nils Nilsson motion, att de anslag, som vid denna riksdag komma att beviljas utöfver den senaste ordinarie statsregleringen, måtte förklaras komma att utgå blott till och med det år då nästa ständer fastställa ny statsreglering; och att de medel, som nu kunna beviljas till ökade löner, måtte bli uppförda under titel af tillfälligt lönebidrag. Nästan hela ståndet instämde i denna motion, som begärdes på bordet. Sistnämnda motion var densamma som af hr Björck blifvit väckt i borgareståndet, och hvilken vi återgifva i dess helhet efter Riksbladet, hvari densamma varit införd. Den lyder sålunda: Vördsamt memorial. Vid förra riksdagen visade det sig, att regeringen betraktade den Rikets Ständer i 57 s af Regeringsformen förvarade rätt att beskatta svenska folket bero af Konungens pröfning i så måtto, som Ständerna, efter regeringens åsigt, icke skulle ega utan Konungens medgifvande att minska någon bland de ordinarie statsinkomsterna, likasom ej eller att indraga något anslag, som blifvit uppfördt å den så kallade ordinarie staten. Denna åsigt strider icke allenast mot nyssberörde stadgande i Regeringsformen, utan äfven mot dess föreskrifter i 58 och 59 55, enligt hvilka statsverkets behof skola vid hvarje riksdag pröfvas och bestämmas, samt emot ordalydelsen i 64 och 65 88 innefattande, att alla statens penningetillgångar icke få annorlunda användas än Rikets Ständer fastställa; äfvensom ock mot det uttryckliga innehållet PL OA 3 D 2 11 2