Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1856, sida 1

———— — — förr eller sednare frigöra sig från allt bundsförvandtskap med ett sådant samhällsskick. De hafva äfven så många öfriga intressen skiljda från södern. Och framför allt: deras moraliska anseende ropar högt på skiljsmessan. Kanske är Buchanans val ett medel i Försynens hand till en sådan sakernas vändning. Da finnes ännu anledning till hopp, till det nemligen, att det gifves åtminstone ett land och dertill ett mäktigt land på jorden, som bär i sitt sköte fröet till ett samhällsskick, der den enskiltes rätt och frihet hållag i helgd, förenade af fosterlandskärlekens och medborgerlighetens band och upplysta af den allmänna Bildningens, kulturens, ljus. Kommer deremot Unionens upplösning icke till stånd, är det visserligen att antaga, det de Norra staterna skola bereda sig till en ny valkamp, men under tiden har kanske södern lagt händerna på den Mexikanska vikens perla Cuba och på vissa delar af Central-Amerika. Att härigenom åter uppstår en ny konflikt med Europa, är tydligt. Och hvilken blir då utgången? Äfven här samma kaos af olösta frågor, som öfverallt i Europa, ja man må väl tilllägga Asien. Hvad som skall utgå ur detta kaos känner blott framtiden. En del af skådespelet torde dock väl komma att utföras inför det nu lefvande slägtets ögon, ty på många ställen närma sig sakerna en kris. Vi tänka nu ej på dessa notvexlingar vissa kabinetter emellan, på den inträffade kölden, eller det väntade närmandet mellan den ena eller andra regeringen. Allt detta, som så mycket sysselsätter flera af våra kolleger, hvilka utan tvifvel dermed tro sig spela stora statsmän och diplomater, är ej värdt det bläck, som dess nedskrifvande kostar. Betydelsefullare äro de dofva rösterna från djupet, från folkens innersta, Lyckligt hvarje land, der man i tid ser om sitt hus, så att man ej öfverraskas af den storm, som icke otydligt förebådas. Måtte de som benäget åtagit sig vården af det gamla Sverges öden icke vara döfva för dessa maningar!