Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Allt i verlden har ett slut, mina älskade, lyekan såväl som olyckan, sade jag slutligen. — Tro mig, jag lemnar er ogerna, ja med smärta; jag stannade här så gerna .. så gerna! Men jag kan icke ändra det: äfven jag har ett fädernesland och anförvandter, som med längtan emotse min hemkomst. — Om ej det sednare vore, inföll viscounten, — skulle du ej komma härifrån, ty hvad fädernesland beträffar, skulle det vara min stolthet att bland oss förvärfva dig ett nytt sådant och i oss sjelfva gitva dig anhöriga, som blott måste umbära den sköna rättigheten att kalla sig dina blodsförvandter, men i allt annat skulle betrakta sig såsom de dina... Men vi kunna ej hålla dig qvar ... och likväl kan jag numera knappt mera tänka mig mitt lif utan dig. Ack, hvad skall kunna fylla den tomhet, som ditt afsked qvarlemnar i vår familj? — Minnet af S:t James, och hoppet att vi snart skola återse hvarandra, inföll jag. — Håll ord, min dyre vän, sade Ellinor och räckte mig sin hand, — håll ord och kom ihåg, att jag ej är van att af er se mig sviken i mina förhoppningar. Alla dessa ord gjorde mitt hjerta tungt; jag betraktade vemodsfullt min väns älskvärda gemäl, och alla de händelser, som fäst mig vid hennes person,