Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1856, sida 3

Styckegad-e. Fresidentlkammpanjen I Amerika. Man läser härom följande tvenne uppsatser i svenskamerikanska tidningen Hemlandet-: I den första, med öfverskrift ,Partistriderna,, yttrar sig red. sålunda: På resan genom Indiana för ett par veckor sedan hade vi tillfälle iakttaga huru upptända de olika partierna äro hvardera för sin sak och mot hvarandra. Det stora demokratiska mötet på det s. k. Battleground nära Lafayette gaf anledning till utgjutelse af hvad som bodde invärtes. Vagnar, fulle med menniskor, foro oupphörligen och på alla vägar till och från mötet, och antingen man möttes eller upphanns utropade hvartdera partiet sin kandidat, ofta under vildt bifallsrop af medresande. Färdades man förbi en smedja eller annan verkstad, så tillropades man af någon i dörren eller längre inifrån -Fremont!, eller: ,Buchanan!, Trädde man in i en bod i någon stad, Fremont och Buchanan voro samtalsämnet eller grälämnet. I vagnarne på jernvägen hördes intet annat än dessa numera välbekanta namn. På ett ställe stannade tåget en stund, under väntan på ett mötande; genast hördes en disputation på ställningen emellan ett par vagnar. Jag drog mig ditåt; det var åter en Buchananoch en Fremontman, som voro i kamp med hvandra. Af den senares frimodighet och klarheten i hans skäl syntes tydligen, att han kände sig hafva sanningen på sin sida, det åhörarne ock tillkännagåfvo att de trodde, genom sina infall och bifall .här och der. Allt efter som valdagen, d. 4 Nov., nalkas, synas ock sinnena blifva allt mer och mer retliga. Slagsmål hafva redan på flera ställen förekommit och flera lif förspilts. Också föres striden så att den ej kan annat än reta. De stackars presidentkandidaterna få nu hålla ryggen till framför alla andra; hvarje parti gör sin kandidat till den ädlaste man i Förenta Staterna, då hau deremot i motpartiets ögon är den störste skurk jorden bär. Så strida icke allenast en hop tidningar, utan de vidtberömdaste statsmän och anseddaste politiska talare försmå icke att begagna sig af samma stridssätt. Sedan Fremont blef presidentkandidat, hafva hans politiska mot-tåndare och senaten sjelf gjort allt för att nedsätta honom, oaktadt han alltjemt behållit en obefläckad karakter och öfverallt både i norra och södra staterna af folket och till och med af senaten blifvit berömd och hans förtjenster högt uppskattade, intill Philadelphiakonventionen, då republikanska partiet gjorde honom till sin kandidat. Den andra uppsatsen härom, med öfverskrift Republikanska mötet i Galesburg., lemnar följande skildring: Tidigt på morgonen började folk strömma in till staden i långa tåg af vagnar; en otalig mängd fanor med alla möiliga slags inskrifter svajade öfverallt: nästan hvarenda hade cen eller flera sådana. På platsen, der mötet hölls, voro uppresta tvenne ställningar för mötets embetsmän och talare. Framsidan af den ena var prydd, utom af flaggor, äfven af en målning, föreställande en svart bock, med ordet ,Slafveri, på ryggen. Kreaturet hade ett menniskohufvud, liknande Buchanans. och stod just i begrepp att taga ett skuwt till eller in i ett hvitt hus, som syntes på afstånd (presidenthuset i Washington), då det hejdades af en res ig man (Fremont), som fattade bocken i hornen. Flere talare uppträdde efter hvarandra, men hr Lovejoy (förut kongregationalprest) drog isynnerhet folkhopen med sig. klockan emellan 5 och 6 åtskildes solkhopen och begaf sig på hemvägen, men kl 7 samlades så många i den stora presbyterianska kyrkan, att den var alldeles packad, och talen berynie ånyo. Märkligast af allt härvid var ett bref, som en af talarne, guvernör Grimes af Jowa, uppläste och det han tillkännagaf sig hafva nyss afsändt till presidenten Pierce, af innehåll, att derest ej presidenten ville tvinga staten Missouri att lemna floderna Mississippi och Missouri fria för resande, ville han uppbjuda Jowas hela milis. (statens vapenföra befolkniug) och inbryta i Missouri. Detta tillkännagifvande emottogs med jubel och visar hvarihän sakerna kunna gå och beskaffenheten af den allmänna sinnes tämningen. Vid utgången ur kyrkan befanns en eld vara upptänd på torget. Folket rusade genast dit, och då befanns en svartklädd gestalt upphängd på en stång, föreställande, enligt en vid hans sida hängande tafla, , Frank Pierce, ; gestalten hölls först öfver elden och genomrökades, 7) En klafter —vär s. k. 3-alnars famn blott med : den skilnad, att vedträden äro 2 aln. länga.