Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1856, sida 2

mat för andra gängen. W2W2 FEAR BRON ARA TY KSR AA — Utrikes Ne Retrrr, Lord Clarendon har, enligt hvad man med säkerhet vill veta, till franska regeringen adresserat en not, hvari han, såsom ett oeftergifligt vilkor för Englands samtycke till en ny kongress, fordrar, att Preussen och Sardinien icke skulle få deltaga i densamma. Bevekelsegrunden för denna fordran är lätt att inse. England vet på förhand att Preussen och Sardinien dela Frankrikes och Rysslands åsigter i de förevarande stridigh terna, och att dessa åsigter alltså skulle erhålla öfvervigten på kongressen, då deremot England, när Preussen och Sardinien uteslutas, i förening med Österrike och Turkiet dominerar kongressen. Man ville i Paris veta, att denna not haft den verkan att Frankrike åter närmat sig England och att alliansen emellan de begge länderna åter blifvit lika fast som någonsin tillförne. Denna notis från Paris harmonierar med den med spärrad stil tryckta förklaringen i Morning Post, enligt hvilken alliansen emellan vestmakterna nu är fastare än någonsin och dessa makter fordra ett troget uppfyllande af fredstraktaten. Men huru skall man lösa den motsägelse, som förefinnes emellan denna förklaring och kejsar Napoleons yttranden till ryska gesandten Kisselev vid dennes första audiens i Tuilerierna? Allt sedan fredsslutet, yttrade kejsaren bland annat, hade det varit hans oaflåtliga bemödanden att, utan att försvaga äldre allianser, söka mildra det hårda i fredsvilkoren. Den 10 har åter en kabinettskonselj ägt rum i S:t Cloud, i hvilken icke mindre den yttre än den inre politiken synes hafva varit föremål för öfverläggningarne. I afseende på de inre förhållandena har kejsaren, såsom LIndep. belge berättar, i betraktande af de olägenheter hans längre frånvaro från Paris kunde förorsaka, beslutat att ge jagtnöjena i Fontainebleau på bäten och stanna i S:t Cloud tills han inflyttar i Tuilerierna. Lord Palmerston har å den middag, som gifvits vid installeringen af den nye lordmayorn i London, ånyo förklarat, att fredens varaktighet beror af det sätt hvarpå vilkoren uppfyllas. Åfven nu har denna förklaring rönt ett lika allmänt bifall som förra gången. Det understöd lord P. således funnit för sin politik hos engelska folket lär säkerligen ej bli utan inflytande på Frankrikes hällning. österrikisk ce kejsaren jemte sin gemål lomnar Wien d. 17 för att företaga en resa i de italienska provinserna. Dervarande embetsmän hafva för längesedan fått order att föranstalta om illuminationer, hurrabasar o. 8. v. För att, om möjligt, framlocka en smula frivillig enthusiasm har man äntligen vidtagit den länge lofvade åtgärden att sammankalla de s.k. centralkongregationerna i lombardisk-venetianska konungariket, en slags landskapsnämnder, hvilkas verkningskrets icke är så obetydlig, men likväl inskränker sig till rent lokala angelägenheter. Morning Post säger icke, att Ryssarne inryckt i Herat, utan endast att en rysk besättning der är att förvänta. Neapolitanska gesandtnrna i Paris och London hafva, enligt le Nord och Morning Post, fått sig sina pass tillsända. Det är således vestmakterna som afbrutit förbindelserna med kong Bombas ministrar och icke tvärtom. Österrikiske kejsarens bror, erkehertig Ferdinand Max, har blifvit förlofvad med belgiska prinsessan Charlotta. — — P Umrtesrs NÅylOererFLfafre