Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1856, sida 1

— — BREED — — —— genom fönstren till mylora Seymours slott, huru annorlunda var icke allt mot fordom! Jag hade händerna tulla ar göromål ... min tid var delad mellan en död, en vansinnig, en vanmägtig qvinna, som ännu cj hemtat sig, ooh dessutom tvenne grätanbe män, hvilkas tårar voro guld och hvilkas smärta brände som ett glödande jern i deras bröst. XVI. Slutet. Ungefär tio dagar efter ofvan berättade tilldragelser i Codrington-IIall ... liket efter sir Mortimer var längesedan bisatt i familjegrafven ... såg man en beqväm resvagn, förespänd med fyra hästar, rulla på vägen till London och stanna utanför slottets inkörsport. En blick på vapnet, som var måladt på vagnsdörren, var för mig tillräcklig att igenkänna den; det var sir Johns vagn, den berömde läkarens från Bethlehem-hospitalet i London. Den gamle mannen hade på Percys och min egen begäran kommit, för att personligen öfvertyga sig om markisens af Scymour helsotillstånd, sedan jag genom en kurir underrättat honom om densammes häftiga försämring och om familjens önskan, att han, sir John, måtte besöka den sjuke. Vi ilade honom alla till mötes, då han, stödd på en betjent, steg uppför stentrapan till hufvudingången. Hans glesa, hvita lockar fladdrade för vinden, och hans snabba ögon öfverflögo sällskapet med en