Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1856, sida 3

Styckegods. En dyr middag. (Berättelse ur Stockholms-lifvet.) Grosshandlar B.... n har dragit sig ifrån affärerna och lefver blott för att njuta. Hans fru har samma mål, men de båda makarne komma icke öfverens om sättet. Hon finner nöjet i en ungdomlig toilett, beundran i societeten; han skulle gerna gå i kläder från förra århundradet, om han blott finge hvarje dag en fin middag. Han får det tyvärr endast hos Davidsson eller Berggren; hemma blott då det behagat frun att bjuda fremmande. På fjorton långa dagar hade ingen anledning yppat sig att på någotdera af dessa sätt få tillfredsställelse för det gastronomiska sinnet. Grosshandlar B.... n måste sjelf skapa en anledning. Han skref, med mycket bemödande att förvända sin stil, ett bref af följande lydelse: Min nådiga fru! En gammal och trofast vän tar sig friheten bjuda sig till middag hos ers nåd till i morgon, och skall hafva den äran infiana sig på herrskapets vanliga middagstimma.? Han förseglade brefvet, satte derutanpå sin hustrus namn och adress samt kastade det under sin morgonpromenad uti närmaste breflåda. Det blef en uppståndelse i huset när frun hade fått detta bref. Från hvem kunde det vara? En gammal och trofast vän. Inga namn. Säkerligen mätte det vara någon annan än en af hvardagsumgänget — nägon som man icke sett på läng tid. Om det vore ... ja det måste vara den stackars öfverste Muskötkula, som i sina underlöjtnantsdagar hade friat, fått hjertat af dottren, men korgen af hennes rika far, och med begge slagit sig ner på landsbygden ... Minnen af kärliga ögonkast, af ömma handtryckningar, af den första stulna kyssen vaknade i fru B .... s bröst, och hon föresatte sig att gifva den fordne älskaren en middag, som skulle upprifva hans gamla sår, i det att den visade honom hvilken matmoder han gått miste om. Ömma läsarinna, du förstår nog utan beskrifning hvilket bråk och stök och slammer der skulle råda i huset den följande dagen, ända intill dess att klockan fattades fem minuter i tre, Då ringde det i tamburen, betjenten öppnade, frun gick sjelf ända till salsdörren och mötte sin man. Min vän, du har dröjt bra länge; tänk om vår gäst hade kommit före dig! Ån min söta Amalia, dermed hade det ingen fara. Ian kunde inte komma före mig.? Har du honom med dig då? Ja visst.? Men hvarför i herrans namn bad du intet honom stiga in? ... Kors han är ju här. Hva — hva — hvad vill det säga? Är det du sjelt? Ja visst min söta du. Men det skulle ju vara en gammal och trofast vän ? Nå, är inte jag det, min gumma lilla? Detta kunde icke förnekas. Fru B....nfattade för ötrigt snart och höll god min i elakt spel. Middagen smakade dem begge förträffligt — men så kostade den också. Redan före desserten hade grosshandlaren mäst lofva sin fru en resa till expositionen i Paris. (U.B.) ?ClLllA—T An at vn 7