ÅLDTLHKAA NyHNQtUHd:e. Götehore, Genom Hamburger-Paquets, kapten Stiehl, lyckliga ankomst till vär hamn i går e. m. skingrades de farhågor man haft anledning hysa, till följd af fartygets dröjsmål flera dagar öfver den vanliga tiden och det svåra väder, som rasat under dess ufevaro på hafvet Äfven London, kapten Söderberg, anlände lyckligen till hamnen i går vid middagstiden efter en mycket svår resa, derunder stormen sönderslitit de bottenrefvade seglen och fartyget varit nödsakadt att anlöpa Lillesand. Utan tvifvel har man emellertid i afs. å såväl dessa fartyg som Gustaf Adolf och Propeller, haft befälets och besättningarnes rådighet och ansträngningar att tacka för segern öfver elementerna, hvadan det ock icke synes vara mer än billigt, att de assuranskompagnier, som härigenom räddats frän betydliga förluster, derför visade sin erkänsla till dem det vederbör. — Våra läsare hafva säkert iakttagit det vackra program, hvarmed Dir. J. Czapek inbjuder Göteborgs musikälskande allmänhet till aftonens soire. Det är de odödliga mästarne Mozart, Beethoven och Mendelsohn, hvilkas storartade skapelser här ånyo träda i dagen, för hvilkas inöfning Hr Czapek, med sin kända anförareskicklighet, icke sparat någon möda. Af en annan, men utan tvifvel mera populär beskaffenhet är programmet till M:lle Mathilda Eneqvists konsert nästa Måndag, hvilken konsert har det särskilta intresset, att Göteborgs allmänhet får göra bekantskap med en sångerska, som redan vunnit stort beröm för sin vackra röst och sitt musikaliska föredrag, och hvilkens stjerna på musikens himmel är i ständigt uppgående. M:lle E. skall, om icke alla omdömen, rörande hennes sång, bedraga, blifva ännu en från norden utgången sångerska, som skall vinna Europeiskt rykte och anseende. — Vid i Jönköping hållet nytt riksdagsmannaval i stället för till talman utnämnde assessor Asker, utsågs t. f. borgmästaren häradshöfding Rudling med stor röstpluralitet till ombud för staden. — Det är en af gammalt känd sak, att det theologiska hatet är starkare än allt annat; att det tillika är förhatligare än allt annat, behöfver ej sägas. En bekräftelse på denna gamla erfarenhet lemnar oss den strid, som nu ägt rum och ännu pågår mellan trenne kyrkoherdar i Lunds Stift, å ena sidan kyrkoherden Hammar och å den andra kyrkoherdarne IIarslow och Ternström. Då vi intagit hr Ilammars skarpa dom öfver hr Ternströms bok: Den sjunde Basunen Kc., har man ansett det vera vår pligt, att äfven intaga hrr Herslows och Ternströms svaromål på samma omdöme. Vi skulle icke heller hafva undandragit oss denna skyldighet, om icke nämnde herrars svaromål varit af den beskaffenhet, att de dels föga eller litet rättfärdigat sina författare, dels ytterligare komprometterat dem. För öfrigt är hela denna strid så litet vigtig och så föga uppbygglig, att den gerna må utageras inom så trång krets som möjligt. Andan i hr Ternströms skriftstalleri torde man kunna bedömma af slutorden uti hans sista replik. De lyda sålunda: vIill slut får jag nämna att detta är mitt sista ord i denna tvist i Christianstads-bladet. Jag har hvarken tid eller lust att på detta sätt skrittvexla. Hsad helst vidare må komma från det kyrkliga eller rättare okyrkliga och frikyrkliga Bergpartiet, det skall på annat sätt besvaras, förrän jag, om Gud vill, bifvit 6 månader äldre. Har jag en gång al la force des ehoses blitvit törd inom skranket, så låter jag icke så lätt afväpna mig. Prosit! Tranås d. 1 Nov. 1856. J. Ternström. Det är ju en rigtig fridens man, den kyrkoherherden Ternström! Huruvida hans pro. a