Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1856, sida 2

— TTIVIIRLII SJ NLII15. — Charpentier, den franske jernbanetjufven. — Visa mig er fullmakt att arrestera honom! Den okände framdrog under kappan ett dokument, undertecknadt af Justice Osborne och lemnade det till Dowling. Kaptenen hade ingenting att invända mot denna order. Mannens hemlighetsfulla sätt att vara och åtskilliga andra skäl gåfvo honom emellertid anledning att i skarp tonvigt fråga: — Men hvem är ni? Och hvarifrån kommer ni? Är ni polistjensteman, så måste ni tillhöra någon serskild ort och station. Utan att röra ett veck af sin kappa, svarade mannen kallt: — Jag har bragt er en fånge, och der är min fullmagt. Med hvilken rätt gör ni mig en sådan fråga? Dowling, som nu stod midt i sitt rum, skälfvande af köld, blef dock upphetsad af detta svar. — Ut med er, sade han och pekade på dörren; — ni kan vänta i förstugan, tilldess jag klädt mig. Främlingen gick. Då Dowling kom ut, hade fången blifvit inlogerad i ett säkert förvaringsrum och främlingen aflägsnat sig, öfverlemnande sitt rof i Dowlings vård. Följande dag kom han ej tillbaka, ej heller skickade han sin fånge mat, så att Dowling framemot middagen på egen bekostnad måste skaffa honom något att stilla hans hunger. Dowling fann nu, att fången bar handbojor och led stora plågor af sina svullna handleder, ty bojorna hade varit på, alltsedan han blifvit gripen. Efter mycken svårighet lyckades kaptenen befria honom ur handbojorna, gaf honom derefter ett varmt rum och sörjde yttermera för hans beqvämlighet. Mot aftonen kommo polistjenstemännen sergeant Brown och m:r Ryer till Sixth-Ward-stationen och förde fången derifrån till Eldredge-street-fängelset, der han nu inneslöts. Hvad den okänd. bli vit af, visste man icke; ingen kunde säga, hvem han var, hvarifrån han kom eller hvart han gått. Det tyckes, som om Charpenti.r, då han lemnade New-York, haft för afsigt att dölja sig i det inre af landet, tilldess den hetaste förföljelsen hunnit lägga sig och derefter passa på tillfälle att lemna landet. Sedan han i olika förklädnader, med afrakade mustascher och kortklippt hår, uppehållit sis på olika ställen, hade han, klädd som farmer, åter begifvit sig till Nev-York, derifrån på Eriebanan förskaffat sig till grannskapet at Newburgh, vidare vandiat till nejden af Can erbury och der lyckats få tjenst på en m:r Ketfields gård mot en obetydlig månadspenning. Här inbillade han sig vara säker mot förföljelser; men en vacker natt blef han väckt af ofvan omtalade mystiske person, som befallde honom kläda sig och följa sig till New-York. Den olycklige sökte intala främlingen, att denne misstagit sig, att han alldeles icke var Charpentier, men främlingen — som nu med säkerhet uppgifves vara en m:r Mäkneight från Washington — lät ej beveka sig. Charpentier fängslades med handbojor och fördes i tvenne polismäns sällskap till Newburgh, hvarifrån han följande dag i en roddbåt sattes öfver strömmen och transporterades vidare till New-York. Samtidigt med dessa händelser tilldrog sig följande rörande samma sak. Franska Nordbanans inspektor, herr E. Tissandier från Paris anmälde sig d. 17 Oktober hos Justice Osborne, tillkännagaf sin misstanka, att de stulna jernvägsaktierna eller en del af dem vore att finna i huset N:o 197 West-Sixteenth-street och begärde fullmagt att derstädes ransaka ester det stulna. Fullmagten utfärdades, och herr Tissandier erhöll polistjenstemännen Brown och Ryer till biträde. Tissandiers misstanke hade väckts genom följande anonyma skrifvelse, som kommit en af de intresserade parterna tillhanda: I andra våningen af huset 197 WestSixteenth-street bor snickaren Frederick Couvet. I källaren under nämnde hus, der brännmaterialier förvaras, och som för de fyra eller fem i huset boende familjernas beqvämlighet är afskrankad i flera delar, blefvo nyligen två tunnor kol inlagde — i den del nämligen, som tillhör Frederick Couvet. Om detta kolförråd aflägsnas, finner man derunder en tre tum djup bädd af sågspån eller mull. Mellan kolen och källarens stenläggning står ett litet träskrin, som innesluter ett tennskrin, hvaruti stulna dyrbarheter äro förvarade.