Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Otversattning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Då bemannade sig den gamle: han gjorde en rörelse, för att resa sig upp, jag understödde honom. — Stå upp, stå upp, min son! ropade han. Percy steg upp ... och nu föll fadren i sin oraning till sonens fötter och omfattade hans knän. l Det var den mest gripande syn, jag någonsin upplefvat. I Men Percy upplyfte med starka armar sin knäböjande fader, tryckte honom kraftigt till sitt bröst . . ocb vi hörde glödande, barnsliga kyssar, de förste, som han någonsin fätt trycka på sin fars bleka kiner. — Min far, min far! — Min son, min son! Dessa voro de enda ord, vi förnummo. Då framträdde äfven Ellinor, stödd på sin far, som ej kunde tillbakahålla sina tårar. — God afton, mylord! sade den förre pastorn i enkel, outsägligt rörande ton och räckte försoningsfullt markisen sin hand. Markisen betraktade sir Robert ett ögonblick och utbrast. — Graham, Graham, äfven ni?