Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (ofversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Då gingo vi, sir Robert, Percy och jag, några steg mot stranden af den stormande insjön. Den skakade, likasom i krampaktig smärta, sina långa, mörka vågor, som skummande bröto sig mot den nakna stranden. Himlahvalfvet var till synranden betäckt med grå moln, som likt förbittrade fiender jagade hvarandra . ... — Se, min son! Min profetia synes gå i fullbordan, sade han i djup, högtidlig ton; — i ditt öde har inträdt den länge förkunnade vändningen. Moln och böljor storma mot hvarandra, men i ditt bröst skoJa lugn, frid och försoning återvända. Stillatigande betraktade vi de brusande, skumbetäckta vågorna . . . endast våra blickar mötte hvarandra och bejakade Sanningen af sir Roberts ord. Slutligen sade Percy: — Vi måste handla! Gå. min vän, och sätt kronan på ert verk! Derborta är min fars) hus . . , gå till honom . . . och lägg slutstenen på er byggnad ! — Jag skall gå. svarade jag. — Och om ni tilläter, skall jag gifva hotmästaren en vink, att han öppnar denna dörr och gör dessa rum begagneliga. Sällsynta gäster hafva kommit, som bebötva hemmets härd och en vänlig eld på denna. Stanna bär alla, tilldess jag kallar er, men behållen edra tjena