Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1856, sida 1

gen af en dyrbar egendom, då man en gång och nästan hopplöst förlorat den. Men för att så mycket som möjligt påskynda resan, hade Percy redan tvenne dagar förut skickat sina hästar i förväg, och vi begafvo osg nu åstad med sir Roberts vackra skymlar, åtföljde af viscountens tjenare. Vädret var icke gynnsamt för vårt förehafvande, ty det var ett ganska fult engelskt Septemberväder: det regnade och blåste. Men hvad rörde väderleken oss lyra, som sutto i beqväm, tillsluten vagn och på resan medtogo den lyckan att få vara tillsamman :! Lördagsoch Söndags-morgonen ombytte vi hästar; på Söndagsattonen sågo vi de råmärken, vid hvilka markisens af Scymour vidsträckta egor vidtogo. De betraktelser, som detta länge förutsedda och nu inträdande ögonblick framkallade hos anhvar af o0Ss, voro al egen art och utöfvade ett afgjordt inflötande på var ömsesidiga stämning och värt samtal. Ilitintills hade detta varit gladt och lekande; vi blefvo nu tåordiga,allt tystare och slutligen alldeles förstummade. De dofva vingslagen af en annalkande vigtig stund måtte törnummits i vårt inre öra .. vi hade skäl nog att icke afmåla hvad nu skulle komma i allt för lysande färger. Ty ack! det var ej mer den leende, glada gröna, af Ellinor så älskade skogen, i hvars svala skugga vi gäsifritt skule emottagas; det var icke mer den stilla skogshyudan, den dygdige prestens anspråkslösa boning, som omslutit Ellinors barndom, hennes ungdomsminnen och hemfröjder ... ett dystert öde hade sänkt sig öfver dessa ängar, denna fridens fordna boning . . . bär hade det gräsligaste af allt skett: fadren hade förbannat sitt barn . . . broder hade höjt väpnad hand mot broder . . . här var här