Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1856, sida 3

tets bortförande, sedan det naturligtvis förut i laga ordning blifvit taget i beslag. Det hade nemligen ej blifvit förtulladt. — Man kände ej tullförfattningarna. Red:n har ifrån befalhafvaren på Kattegat, hr kapten Windahl, emottagit följande uppsats, hvilken vi skynda att meddela, särdeles för deras räkning, som framställt de här besvarade klagomålen. Till Red:u af (borgs Hangels Sjöf. Tidning! I n:o 262 af Tit. tidning har Tit. ansett sig böra till den kraft och verkan offentligheten kan åstadkomma, upptaga flera tilltörlitliga personers klagomäl öfver oordningar vid expeditionen å ångfartyget Kattegat hvariemte stormännen anklagas för äryekenskap och befälhafvaren tadlas för att ej under styrmänuens rusighet varit -yvlig. Delande Red:s åsigt att de värda klaganderne bardt vända sig till rederiet, i fall de ej funnit lämpligare underrätta besälhafvaren om de öfverklagade oordningarne, skulle jag varit klaganderne högst tacksam för en sådan åtgärd, och efter tagen kännedom om förhållandena villigt afbjelpt hvad som kunnat brista. Att nägot misstar eller villervalla kan uppstå vid iolastningen å ett ångfartyg, som besöker så många orter och har så stränga turer som ångfartyget Kattegat. bör billigtvis ej läggas en styrman tör strängt till last och ha hitintills de misstag som kunnat göras, utan någons förlust blifvit, så vidt man känner, rättade. Hvad styrmännens vid uppgifna tillfället ogenomträngliga florshufva beträfsar få de på sätt de lämpligast finna uppgöra med klaganden. Jag anser mig dock böra uppgifva att hvarken under förmiddagen eller tidigt på eftermiddagen, eller kl. 9 på aftonen då jag sist kom ombord, florshufva å dem at mig kunde upptäckas. — Mängen gång då en afsända-e af gods kommer ned med sin vara efter den bestämda mottagningstiden, bjuda des a styrman enträget på att dricka ett glas. Om dessa någon gång emottaga en sådan inbjudning. böra de väl icke härför i en offentlig tidning stämplas såsom drinkare. Beträffande anmärkningen öfver mitt bortovarande från fartyget, tror jag mig kunna fullkomligt förklara mig inför det forum, inför hvilket jag ensamt är skyldig att härföre svara, neml. bolagets direktion, och torde derföre klaganderne ursäkta attjag ej häröfver lemnar vidare förklaringar. Slutligen har ätven klagats deröfver att en del passagerare ej fått ligga ombord i fartyget natten före afvängen, då andra hugnats med denna grace. Man beklagar sig således i en offentlig tidning deröfver att man ej erhåller hvad man sjelf ger namnet grace! Den köpta biljetten gäller för afresa kl. 6 på morgonen, men ingalunda för hela föregående natten, ehuru en del, avaribla id naturligtvis de klagande, envist och med pretention fordrat sådant. Ki. 6 morgonen är intet så tidigt klockslag att ej den som vill resa bör kunna utan att beklaga sig, vara färdig, och då fartygets ordningsreglor innehålla att salongerna skola vara uppbäduade oeh städade till samma tid, synes ringa vinnas med att tillbringa natten ombord. Men en del personer tyckas, när det är fråga om ångfartyg, anse att befälet är d I I skyldigt för deras infa:l eller beqvämlighet offra bäde frid och trefnad äfven under den tid då de ingen rättighet hafva såsom passagerare. Kattegats r1 gor hafva varit, till följd af förhållandena, så forcerade, natt och dag, att ringa ro för dess befäl varit möjlig, att derföre fordra och till och med i en tidning klandra att man ej vill uppge den lilla nattro man är berättigad till, synes mig nästau oförsynt. Då passagerare fått ligga natten om bord, hvilket förr varit försökt, ankommo de vid olika tider på aftonen och natten, oftast åtföjda af sällskap, som ombord säga sina sista ej tysta farväl, dörrarne till kappen åt däck lemnas öppna, man ropar på betjening, fordrar ljus och uppassning, eler med ett ord, tror sig vara på en gästgifvaregärd. Att den som väl kan behöfva sin nattro ej lemnar slika sjelttagna rättigheter fritt lopp, tror jag ej bör finnas klandervärdt. Oftast har jag funnit oordningar uppstå derigenom att hrr varuafsändares bud dels nedsändt sina varor utan åtföljande förpassning, och mot all rätt och billighet fordrat att den skulle inlastas under löfte att förpassningen sednare skulle anlända; sådan har dock icke kommit och varan som, derföre att den var destinerad till längst aflägsna lossningsorten, blifvit lagd i botten har måst åter lossas, hvarvid allt derpå lagdt gods till närmare stationer äfven naturligtvis måst upptagas. Om en sådan urlastning för tidens knapphets sku!d blefve omöjlig, står befälhafvaren för en sådan inlastning utan förpassning i sticket hos tullkammaren, men man fordrar ändå att afsändarens försummelse på sådant vis skall afhjelpas. — Dessutom nedsändes varor oftast långt efter den tid som i tidningen annonscrats såsom sista mottagningstimman af gods, ja ända intill kl. 9 å 10 på aftonen ankomma varor: då derigenom så väl styrmännens som besättningens arbetstid förlänges inpå natten, är det ej just underligt om styrman visar missnöje vid sådant förfarande, synnerligast som ett pockande språk ofta föres vid dessa för sena afsändningar. Då således felet säkerligen lika mycket är å godsaflemnares sida som å styrmans, tror jag ej att den som opartiskt vill se saken, skall gilla klagandernes sätt, att sjelfva gömda bakom redaktionen, ge luft åt sin förtrytelse på sätt här skett. Såsom tillägg till föreskrifne uppsats må upplysas, att för Red:n blifvit företedde intyg ifrån aktade affärsmän härstädes, hvilka haft mycken beröring med Kattegat, hvilka be