Article Image
ter skulle från Gefle dragas genom Upsala till Stockholm. Westm. L. tidn. antager, att öfverstens förslag sålunda skulle leda dertill, att man från Göteborg till Stockholm komme att göra omvägen till Fahlun och Gefle, hvilket är så orimligt, att W. T. sjelf borut sinna, att något sådant aldrig af öfverste Hriesson blifvit föreslaget. Sannolikt har öfver: sten, jemte den nyssnämnda linien, föreslagit en bana söder om Mälaren till sammanbindning af Stockholm och Göteborg, samt troligen ock en bana till Jönköping, för att förenas med Skåne-Jönköpingsbanan. Det hade varit skäl, att den der trovärdiga personen gjort sig underrättad äfven om dessa delar af förslaget, så hade han undgått att behöfva tala om Göta-kanal-intresset såsom motiv för öfverste E:s förslag, ett motiv, hvilket ganska säkert icke ingår i öfverste. E:s beräkningar, och hvilket det derföre synes vara temligen opassande att uppleta. — Den i går omnämnda cirkulär-skrifvelsen från hr K. A. Almgren till gina vänner i orterna lyder sålunda: ö vg. J. Jag anser mig skyldig att fästa H. H:s uppmärksamhet på det förslag till ny tulltara, som blifvit till Kongl. Maj:t i underdänigbet ingifvet af tvenne ledamöter af komiten för utarbetande af förslag till förordning ; angående Sverges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhallanden, hr tulldistriktchesen och riddaren W. Karström och hr grosshandlaren och riddaren J. G. Schwan. Detta förslag till ny tulltaxa, utmärkande sig på ett förvånande sätt genom en lika oförväntad som i högsta grad genomgripande nedsättning af nu gällande skyddstullsatser för flertalet af svenska sabriksoch handtverkstillverkningar, torde påkalla nödvändigheten att till Kongl. Maj:t underdånigst ingå med de påminnelser dervid, som för ifrågavarande industriella yrken äro af största vigt att framställa, om dessa yrken icke skola underkastas ännu oberäkneliga förluster. Beredd att i denna angelägenhet lemna alla erforderliga upplysningar, afvaktar jag H. H:s värderade samverkan, så mycket angelägnare att skyndsammast vinna, som den annalkande riksdagen utan tvifvel bland gina förhandlingar upptager ofvannämnde förslag, hvilket, i saknad af kraftiga motskäl, lätt kunde föranleda de olägenheter och förluster, som nödvändigt böra afvärjas. Högaktningsfullt, K. A. Almgren. Enligt A.B. har denna skrifvelse blifvit spridd i otaliga exemplar kring land och rike och icke nog dermed, hr A. lärer med samma skrifvelse uppvaktat de utländska sändebuden. — Uvartill denna sednare uppvaktning skulle tjena, upplyser ej Aftonbladet, ty så skicklig diplomat hr K. A. Almgren än må vara, lärer han väl svårligen kunna öfvertala de utländska regeringarne att söka medverka dertill, det deras egna länders produkter icke måtte vinna lättnad i införseln till Sverge. — Friskytten innehåller följande maliciösa uppsats: — ee — Stackars hr Schwan! Han fick vicetalmanskapet under den lifliga föreställningen hos den höge förtroendegifvaren, att uppdragandet deraf skulle vara blott en bekräftelse å det förtroende hr Schwan egde inom sitt ständ, såsom orden ungefärligen lydac. Och att så var, det trodde hr Schwan visserligen äfven sjelf; han helsade icke längre på ståndsledamöterna af andra rangen. Stödd å ena sidan på Konungens förtroende och Folkets Röst, å den andra på erkänslan för hans lyckliga bemödanden för ett friare handelssystem, på beundran för hans talang, vördnaden för hans rikedom och begäret efter hans middagar, såg han sig såsom en Jupiter herrska öfver de olympiska spelen, i hvilka segern, enligt kungliga Svenska Tidningens uträkning, hängde på de fjorton Schwansarne i Borgareståndet. Från en sådan höjd faller man icke utan smärta. Och hr Schwan har fallit så djupt. Från vinden ända ned i gatan! Ständet ville icke lyssna till hans förslag att göra inemot hela ståndet till elektorer. Hr Schwan sick litet stöd af en Stolpe, men föll ändå. Det var en våning, för att fortsätta liknelsen. Så. när ståndets frisinnade majoritet sammanträdde enskilt i Söndagsafton uti Stockholms privatbanks lokal, för att öfverenskomma om elektors-listan, blef he Sahuran lIII411224 TNA une JanaA 2 0

11 november 1856, sida 3

Thumbnail