Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James, (Ofversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Jag har aldrig upplefvat en vildare ridt. Efter de första tio minuterna trodde jag, att Percy skulle förminska sin fart, men det gick ständigt vildare framåt. Det var en ridt på lit och död. Intet hinder hämmade oss, Lyckligtvis voro hästarne förträffliga. Grafvar, häckar, gärdesgårdar, allt, som låg oss i vägen, satte vi öfver, den kortaste vägen var den bästa, och framåt gick det som den vilda jagten. Men huru villiga och starka våra begge engelske kapplöpare voro, huru ypperligt de än i början höllo ut, blef det dem likväl icke möjligt att täfla med Bravour, hans krafter oupphörligt tycktes vexa. Om ej den skicklige ryttaren tyglat hans itver, skulle han lemnat oss långt bakom sig. Men viscounten kände icke trakten så väl som jag, som redan flera gånger passerat igenom den, och han var derför tvungen att stanna i vårt sällskap. — Det går lustigt, sir! stönade Phillipps, som red bredvid mig, under det viscounten var nägra hästlängder framför oss. — Bravour flyger, såsom om han delade sin herres längtan ... Ja, ja, det är arabiskt blod . . . så längt ha vi ännu icke kommit med våra. Hvad det är ett herrligt djur! Solen hade redan sjunkit under synranden. Kort derefter blickade aftonstjernan nyfiket fram ur en liten silfversky, och hon följdes af allt flera stjer