Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1856, sida 2

de förmögnaste köpmännen, såsom man vill veta derföre, att de ansett det ej vara öfverensstämmande med Göteborgs värdighet att begära en sådan kredit. hmellertid har Friskytten upptagit ämnet och utredt det på ett sätt, som vi ej kunna undgå att bringa till våra läsares kännedom. Friskytten yttrar: Det är icke att undra på om enskilde taga sig före att sälunda hjelpa staten i finansernas handhafvande, när staten visar sig icke kunna sjelt sköta dem tillfredsställande; och den begärda friheten, som skulle bib:hålla i penningemarknaden det högst betydliga beloppet af tullafgifterna för den stora höstinförseln, synes icke medföra någon olägenhet för staten, utan blott för tullkammaren litet besvär med pröfning af säkerheterna. Till dess att ständerna vid denna riksdag fatta sådana beslut, som ställa statsverkets öfverflödiga kassabehållningar och öfverskotter til Riksgäldskontorets disposition, och berättiga sistnämnde verks styrelse att sjelf eller genom Banken utsläppa medlen mot vexlar, inteckningar, m. fl. d. säkerheter, är det allt skäl att på sätt, som Göteborgs köpmän vilja föreslå, göra statsmedlen fruktbärande. — Staten förlorar nu, ensamt på den halfannan miliion tullmedel som ligger deponerad i Göteborg, 5000 rdr bko i månaden i ränta a 4 proc.: och vore den ute i rörelsen skulle den naturligtvis både inbringa mycket mera och genom tät omsättning effektivt utgöra ett mångdubbelt kapital. Då Aftonbladet yttrat sig emot beviljandet af tullkredit, på den grunden, att köpmännen i Göteborg ju ega kreditupplagsoch nederlags-rätt, upplysa vi — ehuru detta må vara för de fleste onödigt — att ingendera af dessa förmåner motsvarar den begärda krediten, ty dels få ej alla varor uppläggas på nederlag eller kredit-upplag, och dels medför uppläggningen af varor under någondera af nämnde titlar icke kredit på tullumgälderna dock beviljas merändels verkligen en månads kredit), utan blott anstånd med deras erläggande under en viss tid, då varan skal! hållas i tullverkets förvar. Men Göteborgsköpmännen vilja fritt förfoga öfver varan och slippa att betala tullen förrän efter 6 månader, inom hvilken tid de, i flesta fall, kunnat göra sig betalda för densamma. Det förstås att vid en sådan kredit vore tullverket alltid underkastadt någon risk; dock blefve denna ju icke större än den som statens låneinrättningar alltid löpa.? — Såsom bekant anvisade Rikets Ständer vid sistl. riksdag en summa af 75,000 Rdr bko om året under tre år för uppförande af ett nytt hospital för sinnessjuke i närheten af Stockholm, i st. f. det föräldrade, eländiga Danviken. För detta nya hospitals räkning har en egendom, Hedvigsberg och Conradsberg, blifvit inköpt å hvilken de erforderliga byggnaderna äro under uppföra: de, arbeten, som synas fortgå temligen raskt, att dömma af de för ändamålet reqvirerade medlen. Man har sålunda hopp om att få se åtminstone ett någorlunda tidsenligt hospital för sinnessjuke upprättadt i Sverge. Samma rikets Ständer anslogo ock 150,000 Rdr bko till nybyggnader vid Wadstena, Hernösands och Göteborgs IIospitaler. Besynnerligt nog har man dock, hvad Göteborg angår, icke försport, att några åtgärder vidtagits för att begagna de anvisade beloppen till det afsedda ändamålet. Värt hospital fortfar oförändradt i sitt gamla, miserabla skick. Inga celler för de ursinnige, utan förvaras dessa ännu nakna i sina med halm fyllda hundkojor; ingen psykiatrisk läkarevård, ingen park för de sjuke — allt blott i det gamla fängelseskicket. Det Kongl. Zerafimerordensgillet, som, derest ej alla tecken bedraga, är en af våra sämsta styrelser, tyckes taga saken ganska lugnt och den härvarande Hospitalsdirektionen vill väl icke gifva sina höga förmän efter i tranquilitet. Emellertid ropar denna del af den lidande menskligheten högt om hjelp, fastän ropet ej synes nå de der höga myndigheternas öron. Under de två år, som förflutit sedan Rikets Ständer beviljade de ifrågavarande anslagen, med hvilka åtskilligt borde kunna uträttas, när de närvarande tillgångarne tagas med i beräkningen, borde man väl åtminstone hafva hunnit uppgöra ett förslag till anläggningen af ett nytt hospital. Nu lärer man icke ens hafva hunnit afgöra den första grundsatsen, nemligen om hospitalet skall qvarstanna på dess närvarande grund eller ej. Det lärer nemligen — underbart att omtala — finnag de, som förorda bibehällandet af den gamla platsen, hvars läge vid den stora landsvägen, allt annat att förtiga, ensamt utgör ett tillräckligt skäl att förkasta platsen. Skall någonting verkligen vinnas med de lemnade statsanslagen, måste här likasom i Stockholm en egendom inköpas, med tillräckligt utrymme och en vacker natur samt framför allt undan landsvägen, hvarest ett verkligt fridens hem, med läkarevård och mild omvårdnad, kunde öppnas åt de arme sjuklingarne. Emellertid har nu Serafimerordens gillet begärt att få lyfta 1856 års anslag (50.000 rdr bko) af de anslagna medlen, sedan 1855 års anslag blifvit användt för Wadstena och Hernösands Hospitaler. Det tyckes sålunda, som vore något i görningen i afs. å Göteborg, ehuru medlen synas vara lyftade i ganska god tid, hvilket dock icke bör klandras, derest de, såsom vi förmoda, vederbörligen förräntas.