Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Ofversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) XIV. Återseendet. När vi länge varit skilda frän allt, som vi kalla vårt, och hvarmed vi icke blott förstå vär egendom, vära anförvaadter och vänner, utan äfven våra vanor, böjelser och dagliga sysselsättningar, huru vexer då icke med hvarje timme vår längtan att återse hvad vi med saknad umburit; och om det var tvång, som hållit oss borta, med hvilken ifver ila vl ej då det ögonblick till möte, som skall återgifva oss allt, som varit oss dyrbart! Perey satt försänkt i tankar och känslor, som måste varit af detta slag. Först mot daggryningen vaknade han ur dessa drömmar. Han aftog sin hatt, lät handen glida öfver sin ännu bleka tankfulla panna, fattade derefter min hand och tryckte den innerligt. — Förlåt mlg, min vän, sade han, — att jag tegat så länge; mitt hjerta har sannerligen icke varit stumt, men tankarne öfverväldiga mig, och jag kan ej finna ord. Frihet... Ellinor... min far .. framtiden: i dessa fyra ord innehälles allt hvad jag kunde säga er,