Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1856, sida 1

2i — skyddslings närvaro. Phillipps körde fram till busksnåret, stannade der och slog utan dröjsmål korglocket tillbaka. Percy inkastade sin kappa och steg sjelf med vårt bistånd in i korgen. Locket lades åter igen, en presenning kastades deröfver, för att förekomma hvarje otidig nyfikenhet, derefter skakade vi hand med Chappert, och så bar det af mot bron. Denna var spärrad genom det vanliga gallret. Phillipps knackade på fönstret till väktarestugan. I detta ögonblick slog den stora klockan ett. Men ingen menniska rörde sig inne i stugan. Phillipps klappade hårdare; ingen svarade . . . huset var stängdt. I trots af sin rheumatism hade sannolikt den gamle Jakob Toby ej kunnat motstå sin lust att deltaga i dansnöjet. Nu var ett godt råd dyrbart. Vi finge ej uppehålla oss länge vid bron, ty oaktadt all försigtighet kunde genom en tillfällighet Percys flykt blifva upptäckt. Jag steg derför sjelf af hästen och närmade mig gallret t och mening att sönderslå låset; men till min glada öfverraskning fann jag, att nyckeln satt qvar i detsamma. Nu blef gallret lätt och hastigt öppnadt, och vi skyndade, så fort vi kuMude, igenom. Den andra bron var likaledes nom ett galler, men äfven här fann jag nyckeln i läset. Med lättade hjertan ryckte vi nu mot den tredje bron. Gallret var låst, men ingen nyckel förhanden. Phillipps knackade på fönstret till väktarestugan, men intet svar följde. stängd ge— Klappa ännu en gång och hårdare! ropade jag. — Holla! Hvad står på? hördes en röst inifrån.