Uu ESTL IIAG IAULC. Till Folkskolefrägan. (Slut fr. gårdagsbl.) Uti upprättande af Småskolor, stödda af och sjelfva stödjande en rätt hemlasning. har grefve R. funnit svaret på sin första fråga: huru göra den för alla nödvändiga undervisningar tillgänglig för alla utan undantag. — Härpå följer redogörelsen för ordnandet af undervisningen inom dessa skolor, uti hvilken innanläsningen blir det både svåraste och vigtigaste momentet. Vi uppmana hvarje skollärare att taga del af de upplysningar ach råd grefve R. i detta hänseende lemnar, så mycket helldre som erfarenheten på många orter bevisat deras rigtighet. Utrymmet medgifver oss icke att mera detaljeradt genomgå de reglor den ädle förf:n uppställer för de särskilta grenarne af undervisningen, hvilka dessutom böra i sjelfva arbetet inhemtas. I dess ställe dröja vi vid en hufvudpunkt, hvilken mer än en gång varit i denna tidn:g berörd, neml. frågan om den olyckliga minnesläsningen af katkesen. Vi hafva kallat denna innanläsning ett Guds ords missbruk, med den rätt som katkesens egen förklaring på denna synd gifver; vi hafva frågat huru länge våra prester skola försvara en lag, som icke blott medgifver, utan påbjuder en sådan synd — och vi vänta ännu förgäfves på svar. Oberäkneliga äro emellertid följderna af denna icke blott mot katkesens egna budord stridande, uten ock naturvidriga lag, som lyckats göra sig till en kanske ännu förderfligare sed, hvarigenom barnets kunskapsbegär qväfves i dess brodd och dess sinne vänjes, att behandla de högsta ämnen för menniskans tanke och håg såsom slagdängor. Men vi låta den på en gång erfarne skolmannen och upprigtige menniskovännen, hvilkens kristliga håg väl icke lärer underkännas, sjelf tala i detta ämne. Grefve Rudensehöld yttrar sid. 28, under kapitlet om hemlexornas hörande, följande: För närvarande utgör, som man vet, katechesens utanläsning och hörande, näst efter innanläsningen, det ojemförligt öfvervägande hufvudföremålet för Svenska Folkskolans bearbetning. — Folket värderar almänneligen skolan i den mån, som katechesutanläsningen der bedrifves träget och med sortskyndande framfart. För barnens verkliga själsutveckG ling hafva ännu ganska få af allmogen nägot intresse. I denna förderfliga inskränkthet qvarhälles folket genom den af deras ledare underhällna föreställningen, att utanläsningen af den långa katechesen vore en oumbärlig salighetsgrund. Lika mycket eller kanske ännu mera underhålles folkets katechesifver af tanken på barnens i möjligaste måtto tidiga Nattvardslof, hvaraf vanligen bestämmes tiden för barnens utkomst i lönegifvande tjenst. Man vill dock hafva den för nattvardslofvet erforderliga katechesutanläsningen undangjord, innan barnen ännu vuxit upp till någon afsevärd kropps-arbetsduglighet. Man sätter derföre lilla katechesen till utanläsning i hand redan på den klena stafvaren, hvaraf innanläsöfningen skadligen förhindras. Kommer så den långa storkatechesen, hvars tvungna utanläsning förderfvat mer än ett barns religiösa sinne. För att fort hinna igenom dess längd, fordra de blott vid dagsverksarbete vana föräldrarne, att barnen skola läsa katechesen hela dagen. Härtill kunna de icke bevekas i hemmet, helst då mor och far vistas på arbete ute från hemmet. Derföre skickar man barnen till skolan, för att af skolläraren drifvas till dagsverksläsning i katechesen. De barn, hvilkas föräldrar icke hafva tillgång till skolmatsäckar och nödige kläder för skolvandringen, blifva hemma. Dessa fattigare barn behöfva tidigare än andra söka tjenst såsom vallgossar, barnflickor o. d. Den långa katechesens dagsverksläsning blifver då försummad, och en stor del af dessa barn få sedan underkasta sig, att år efter annat blifva förnekade nattvardslof; att i framtiden blifva årliga föremål för bannor i husförhören; och att vid utflyttningar få attest på underhaltig kristendomskunskap. De öfriga barnen, som skickas i skolan och som der med sitt gemensamma högljudda katechesläsningspladder upptaga största delen af skoltimmarne, genomtröska boken med mer eller mindre andeqväfvande vedermöda till 10—11 å 12 års ålder, och då är målet för skolgåugen uppnådt, hvarföre barnen då tagas utur skolan. Biblisk historia och psalmers utanläsning medhinnes endast af ett fåtal bland barnen med bättre fattningsgåfvor. Under de kommande 3 å 4 åren, innan nattvardsläsningen vidtager, tillhållas de nu med skäl i kroppsarbete använda barnen att emellanåt och i synnerhet inemot husförhören löpa igenom den långa katechesen med största möjliga skyndsamhet, hvarvid oundvikligen uppkommer ett tanklöst rammel med kristendomslärorna. hvilket ju påtagligen måste skada i stället för att gagna kristendomen hos folket. Detta elände måste fortfara, så länge storkatechesens utanläsning ännu äri lag föreskrifven. Detta AA SEE AE EN ER) AIF SENS 7 SS EL I — —— — ——