Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1856, sida 1

Sedan jag en stund Unat mitt öra åt dessa myeket förföriska toner, gick jag till fönstret och öppnade det. Det var temmeligen mörkt, fuktigt och kallt; ett fint duggregn slog mig i ansigtet, och detta hade äfven bidragit att tidigt släcka de få bro kiga lampor, hvilka blåsten förskonat. Denna del af festen hade säledes helt och hållet blifvit störd. Det var en otreflig natt, med ett ord, en af dessa nätter, hvilka man gläder sig åt att kunna tillbringa hemma hos sig, och, om möjligt, i den varma sängen, försänkt i den djupaste sömn. Och vi skulle under denna natt fly ur S:t James! Klockan slog half tolf. Strax derefter inträdde Phillipps till mig och sade med sitt vanliga lugna småleende: — God afton, sir! Jag skall ännu en gång helsa er ifrån direktören och å hans vägnar önska er en lycklig resa. — Huru! ni har således ännu en gång talat med honom? — Jag mötte honom just nu på trappan; han har i dag, i egen hög person, gjort ronden. Han skulle också ännu en gång ha kommit sjelf, sade han, för att ledsaga er ända till porten, men han var ofantligt trött efter dagens ansträngningar och behöfde hvila. Han anhåller derför om ursäkt. — Vi ha således denna dags ansträngningar att tacka för denna lyckliga händelse! svarade jag. Han är mycket god, men i dag går jag heldre utan hans sällskap, hur hedrande detsamma än eljest skulle ha varit för mig. — Är allt färdigt, Phillipps? — Ja, sir; allt är redo; hästen är betslad och hundarne kopplade; edra saker ligga i skydd för regnet — ty, i sanning, det är ett afgrundsväder, och — hör bara, menniskorna bullra och dansa der