Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1856, sida 2

git det vackra program, hvarmed dir. J. Sandström inbjuder allmänheten till sin konsert i morgon afton. Då det tillfälligtvis inträffat, att konserten infallit på Gustaf Adolfs dödsdag, har introduktionen till konserten blifvit ägnad åt den store konungens minne, genom afsjungandet af Hetiners bekanta marsch och deklamation utaf en minnesruna af C. F. Ridderstad: Gustaf II Adolf vid Liitzen, som utföres af hr G. Dahlqvist. För öfrigt förekomma en mängd dels nya, dels förut hörda körer, hvilka komma att utföras af omkring 40 härvarande sångare, (af hvilka de fleste tillhört det nu upplösta sällskapet Sångens Vänner) hvilka, under dir. Sandströms ledning ägnat mycken tid och omsorg åt sångernas inöfvande. Utomdess utföras af hr Smetana tvenne nummer, i hvilka man har nöjet att åter få höra denne solide muskers utmärkta spel. — Då ett stort antal biljetter redan äro sålda, är man förvissad att konserten blir så talrikt besökt, som den tillfölje af sin både intressanta och populära beskaffenhet förtjenar. — Många af Göteborgs familjer hafva säkert med nöje observerat den af dir. F Smetana utgifna inbjudning till ett Musik-institut i Göteborg, hvarest undervisning kommer att meddelas icke blott i pianospelning, utan ock i musikens theori. Hr Smetana förenar de egenskaper, som göra honom till en god ledare för ett sådant institut, i hvilken egenskap han ock äger mycken erfarenhet. Då hr 8. lärer ämna inom några dagar äåterresa till sin hemort och anses göra en god anteckning för det tillämnade institutet till vilkor för sin återkomst, vore det önskligt, att denna teckning skedde så snart som möjligt. — Musikaliska Akademien i Stockholm har lemnat en ung sångerska m:lle A. (Andree?), dotter till en medicine dokt. i landsorten, tillstånd att taga orgelnist-examen, sedan man erfarit, att orgelnistbefattningar både i Frankrike och England bestridas af fruntimmer. — Nederländska konsuln i Göteborg, herr P. (. v. Aken. har blifvit hugnad med Kongl. I Nederländska Lejonorden och har erhallit kgl. tillstånd att bära denna prydnad. ( Uriskytten, som börjar blifva en allt1 . . mer omvexlande och, om icke precist god, dock ganska saftig och innehålisrik tidning, har I ibland andra talangfulla pennor fätt sig en brefskrifvare, som heter Tumme Tott, hvilkens småaktiga bref merändols äro mycket pikanta. Sednast har en i Stockholm utkommen polisförordning, att på värdshus och källare ingenting får serveras efter kl. 11 I på aftnarne, och ingenting på söndags förmiddagarne gifvit Tumme Tott anledning till följande dramatiska teckning, hvilken äfven hos oss äger sin tillämpning: Våra ärade magar ega numera icke den ringaste rättighet att uttrycka några önskningar under söndagsförmiddagarna, förrän klockan slagit ett på middagen. De måste således under denna tid ikläda sig en polisuniform, som passar för alla, och inrätta sig så att lifsfunktionernas urverk i allo är ruckadt efter tidkulan ofvan Mosebacke. Äro vi händelsevis stadda på resande fot, och ankomma sednare än kl. 11 på artonen till hufvudstaden, uttröttade och uthungrade, ve oss olycklige! Ingen medlidsam källaredörr öppnar oss sin välkomnande famn; utanför nöjets och trefnadens tempel posta tvenne kämpar i polisens riddareskrud, och hvilka i ordningens namn tillropa oss: tillbaka förmätne, kungl. Ofverstäthallareembetet bjuder dig — svält ihjäl! Sitta vi i kungl. teatersalongen, och åse t. ex. Wilhelm Tell, hvilken opera slutar omkring elfvatiden, låtom oss innan ridän gått ned störta oss hufvudstupa ned på operakällaren; annars gå vi miste om den kroppsliga välplägnad, som smakar så ljufligt ofvanpå en estetisk anrättning. — Vilja vi återigen anständigt åhöra finalen, låtom oss då medföra en liten matkorg med smörgåsar, ochetillfredsställom det omuteligaste af våra sinnen, smakens, på samma gång som synens och hörselns. Men låtom oss betrakta saken från en annan sida, från den ordningsoch nykterhetsbefrämjande, som troligen — vi vilja hoppas det at vederbörande åsyftats. Låtom oss, broder Wicke, gå in på första källare, på operakällaren, Kastenhoff, Hamburgerbörs, hvarhelst du vill. — Vi slå oss ned här vid bordet. Skynda dig, för tusan, spektaklet dröjde länge i afton; af med öfvarrocken! Ser du, minutvisaren skrider mot sitt mål, o, fasa! om fem minuter bli vi — visserligen inte kastade på porten, men vi få inte ens ett glas vatten serveradt. Biftsteken är seg, potatisen är glömd. Kypare, för tunner tusan skynda på med potatisen! — Kommer straxt! Andtligen! Lårom oss bryna knifvarna. Om det finns någon ögard hos en biff för ett par menniskokäkar, borde väl den här köttbiten slutligen ge med sig. — Kypare! Ge mej ett glas bäjerskt öl! — Omöjligt, klockan är slagen! Anfäkta och regera! Hon s og ju just nu! Herr källarmästare, var god och ge mixv litet I