Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1856, sida 3

jordglob hvälfver sig pä ett afstånd af omkring 18 tum en genomskinlig sfer af fin och gles blå stålduk, föreställande himlahvalfvet. På denna duk äro försilfrade stjernor af olika storlek fästade allt efter den plats de hafva på firmamentet. Helt naturligt kan man vid åskådandet föreställa sig stäld på den lilla jordgloben och derifrån igenkänna de förnämsta konstellationer, som hvälfva sig öfver hufvudet. uymellan jordgloben ända ut till himlahvalfvet befinner sig en horisontskifva, som afdelar himmelsklotet i tvenne hälfter — den för tillfället synliga och den undanskymda. Genom vridning på en messings-eylinder får man hela himlahvalfvet att hvälfva sig omkring jorden. Fästes ett mindre klot, söreställande solen, månen och planeterna, på ekliptikan, så ser man dessa himlakroppar gå upp, hvarvid man afläser deras amplitud, vidare kulminera, då man på en annan cirkel afläser himlakropparnes höjd, azimuth m. m., och slutligen gå ned vid vestra horizonten. Som nu globen kan ställas på hvilken polhöjd, nordlig eller sydlig, man behagar, så kan himmelens utseende visas på hvilket ställe på jorden som helst. Särdeles äskädligt visar det sig härvid, huru solen vid högre latitudgrader är uppe hela dygn och månader öfver horizonten, samt huru hon vid lägre går vinkelrätt ner och gör kort skymning Men icke blott den så kallade apparenta rörelsen, utan äfven den verkliga, kan här göras åskådlig. Den yttre sferen kan nemligen förblifva stillastående, under det den innanföre befintliga jordgloben med sin horizontskifva vrides i motsatt led, då äfven vid denna rörelse solen synes gå ncd, utan att hafva rört sig. Denna globens rörelse är särdeles vacker och förvånar, då man första gången ser den. För att bestämma ett tidsmoment finnas fyra timcirklar, på hvilka man afläser stjerntid och sanntid. Andra cirklar angifva hvad astronomerne kalla ascensio recta, deklination, poldistans m. m. Hr Janzon öfversände en glob efter samma id, men ytterst anspråkslös till sin utstyrsel och mekanik, för några år sedan till en exposition af undervisningsmedel i London. Iden vann bifall och globen behölls. Det vore önskligt, att den nu förfärdigade, som är särdeles prydligt och väl arbetad, kunde fästas vid någon af våra egna läroanstalter, innan ett anbud tillätventyrs göres och antages, som beröfvar oss detta vackra undervisningsmedel. Dylika torde äfven sedan för jemförelsevis ringare pris kunna tillverkas för skolornas bruk i allmänhet. En räf med skönhetssinne. Under rubriken Bildande konst berättar Aftonbladet följande smickrande uppmuntrau, som vederfarits en svensk konstnär af en — räf. A. B. berättar: Allbekant är den klassiska forntidsanekdoten om de drufvor, som Xevxis vid en täfling med Parrhasios målade med en så illusorisk naturimitation, att foglarne kommo och pickade på taflan. Måhända kan det roa våra läsare att erfara, att någonting dylikt i dessa dagar vederfarits en svensk konstnärs arbete. En tam räf, efter hvad vi hört uppgifvas tillhörig någon vid Siottsbacken boende person, hade fått vanan att motionera sig uti Logården. ågon af hofpersonalen ville foga anstalt om djurets bortskaffande från denna kungliga promenadplats; men på hög befallning fick lilla Michel, som icke tycktes göra någon förtret, vara i fred och oströd husera i de kungliga buskagerna och källargluggarne och kände sig slutlig n helt hemmastadd. En vacker dag, då dörren til K. stenmuscum stod öppen sprang han dit in och kilade der lätt och behändigt mellan äldre och nyare plastiska mästerverk. Sutligen blef han varse ett af hr Fornander i terracotta arbetadt lodjur, som stod förvaradt under en glaskupa; rofdjursnaturen vaknade vid denna anblick till nytt lif: räfven smög sig sakta fram och störtade sedermera ned på sitt byte; kupa och lodjur sönderslogos, hvarvid angriparen utan tvifvel sjelf fick åtskilliga skråmor. Sedan dess har Michel naturligtvis fallit i onåd och blifvit förvisad från hofvet. —