(Insändt.) Återigen har en uniformsförändring för svenska armåen blifvit anbefalld genom nådige generalordres. Härom har talats och skrifvits så mycket, hvarje gång sädant påbud till krigsmakten utgått, att klander eller gillande deraf kan för såväl de befallande som lydande vara likgiltigt. Dock må det tillåtas mig i all enfaldighet säga ett ord, icke om saken, men om sättet. Ivarföre, mina högtärade, beslutande herrar, kan det icke tillåtas hvar och en, att straxt efter generalorderns utgifvande få anlägga denna nya skrud? Skulle det icke kunna gå an, att en viss tid bestämdes, inom hvilken alla ovilkorligt måste hafva anlagt nya uniformen, dock obetaget hvem som ville genast anlägga densamma? Derigenom sluppe mången, och äfven undertecknad, från en onödig, ganska betydlig utgift. En kadett, som nu utgår från Carlberg, måste naturligtvis genast lägga sig till ny uniform efter gällande modell med kask och gula klaffar; sex månader derefter måste han, enligt generalordern, skaffa sig kepees och galoner. Skulle det verkligen kunna på något sätt verka menligt för disciplinen m. m. om några unga försvarare af fosterlandet nyttjade olika uniform med de äldre kamraterna, då denna olikhet endast egde rum under några få månaders tid? — Jag tror det icke. Målsman för kadett vid Kriysakademien.