Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1856, sida 2

honom lemnad, lugnt underkastade sig grundlagsenliga beslut, och att så länge tal., sina grundsatser alltid oföränderligt trogen, bibehölle förtroendet att vara representant, svenska industrien i honom alltid skulle hafva en målsman. Hr Spongberg instämde. På af talmannen framställd proposition, om ståndet biföll br Hesselsgrens begäran att få lemna sin plats i banko-utskottet, svarade ståndet med ett enhälligt nej. I Bondeståndet upplästes och bordlades första gången följande motioner: Af Olof Larsson från Gefleborgs län, om skärpta straffbestämmelser för lönkrögeri; af Måns Persson från Malmöhus län, angående förändring i stadgan om lösöreköp; af Johan Lekberg från Örebro län, angående kyrkoherdes tillsättning i regala pastorat; samt af samme man, angående ändring i kongl. stadgan rörande jordafsöndring och hemmansklyfning. Med afseende å den sistnämnda motionen läses i Aftonbladet för sistl. Fredag: yFrågan om en obegränsad hemmansklyfning har i dag i bondeståndets plenum föranledt en ganska märklig opiniousyttring. Redan vid behandlingen af dechargefragan under senaste riksdagen uttalades inom ståndet en stor missbelätenhet med kongl. förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring af den 13 Juli 1853, och denna författning utgjorde i mångas ögon ett af de svåraste gravamina mot de af konungens rådgifvare, som kunde anses ha delaktighet i dess utfärdande. Lekberg från Örebro län har i dag väckt motion om upphäfvandet af alla hinder för en obegränsad hemmansklyfning och jordafsöndring, och ledamöter af ståndet från de flesta trakter af landet hafva med honom der stämt. Särskilt framstod Petter Jönsson i T da såsom en varm vän af den fattiges få förskaffa sig en mindre jordtorfva, då han ej förmår förvärfva en hemmansdel, hvarpå han kan vara hvad man nu kallar besuten. Denna fråga, som längesedan borde ha varit löst i enlighet med en frisinnad och till rättvisa syftande tids fordringar, och för hvilken våra utmärktaste jurister i nyare tider, bland andra Richert, framdragit så öfvertygande skäl, men som likväl genom nämnde förordning tog ett stort tillbakagående steg, synes genom denna företeelse inom bondeståndet hafva kommit i ett stadium, der den svårligen länge skall kunna qvarstå, i fall den nye justitieministern kommer att fortgå på den bana man auser honom hafva beträdt och en man med bestämdt liberala grundsatser intager herr Fåhrei plats.? SEE NARE RATES EEE