Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1856, sida 1

porna omgäfvo ben, på hvilka intet tecken till vador var att upptäcka. Stora, röda snabelskor, besatta med små messingsbjellror, beklädde hans inät trampande fötter; från hans af några få härstripor prydda bjessa nedhängde den högröda, med en stor bjellra försedda narrkåpan; vid sidan hängde hans träsvärd, som han bar, likt en svans, med spetsen baktill pekande uppåt. Härtill tänke man sig hans aplika, men godlynta ansigte, och man skall medgifva, att kung Lears narr aldrig kunde finna en löjligare representant. Ockeå åstadkom hans inträde en verklig revolution; skallande skrattsalvor emottogo honom, kloka och narrar skrattade i kapp åt den dubbla narren. Då skrattstormen lugnats, hörde man plötsligt en gnällande röst från bakgrunden af salongen utropa: — Ha, ha! Det är ja mr Green! Tvy, hvad han ser otäck ut! Ha, ha, ha! Sådana ben, sådana lustiga ben! Alla hufvuden vände sig om mot den högljudde talaren, som väckte ny munterhet; men på en vink af öfverläkaren, som igenkänt sin man på rösten, närmade sig tvenne väktare förbrytaren och bortförde honom till hans ensamna cell, honom till straff och andra till varnagel. Man ser, att en vaksam polis ätven här var i verksamhet. (01184