Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1856, sida 2

C — Vv 02 2 7257— —2 inrikes Nyheter. tGölehorg. Doktor Wieselgren har emottagit kallelsen tt hålla profpredikan för domprosteriet i söteborg. Den person, som på frågodagen rodde sig med visshet känna, att d:r W. ej skulle emottaga kallelsen och på grund härie önskade det kallelsen ej skulle ifrågakomma, hade sålunda varit orätt underrättad, likasom han ock lärer gjort samma misstag i afs. å n. v. biskopen Thomander. — voteranen bland konstridare, den 83årige hr D. Gauthier, ämnar i denna vecka göra vår stad ett besök, med sin väl försedda konstridare-trupp, som åtföljes af åtskilliga vilda djur, såsom en elefant, en isbjörn, flera hjortar, m. m., hvilka äfven lära komma att uppträda på arenan. — Landshöfdinge-embetet härstädes har sistl. Lördag till hr chefen för kongl. civildepartementet aflätit en så lydande skrifvelse: Enligt hvad stadsläkaren, doktor Evert i dag hos landshöfdinge-embetet anmält, hafva sedan den 19 sistl. Oktober 8 kolerasjukdomsfall här i staden inom arbetsklassen inträffat, deraf 6 slutats med döden, utan att någon särskild anledning till sjukdomens uppkomst kunnat uppgifvas. Någon epidemi synes dock icke vara förhanden, men stadens sundhetskommitte, hvilken utgöres af nitiske män, har satt sig i verksamhet för anordnande om läkarevård och skötsel åt dem, som varit eller kunna blifva deraf i behof, i hvilket afseende staden har, sedan de förra tillfällen koleran här varit gängse, en särskild sjukanstalt, hvilken dock ännu icke behöft användas. Skulle sjukdomen vidare spridas, synes allt vara i bästa ordning för dess ändamålsenliga behandling, och landshöfdinge-embetet skall vördsamt inberätta blifvande förhållanden härmed. Efter Lördagen hafva tvenne personer aflidit i koleran. — Bland klagomål, som blifvit anförda öfver svenska arbetares utvandring till andra länder, särdeles till Norge, har varit det, att samma arbetare, hvilkas arbetskrafter kommit det främmande landet till godo, qvarlemna i hemorterna hustru och barn, hvilka ofta få försörjas af kommunens fattigvård. Rättvisan af dessa klagomål kan icke underkännas, ehuru man icke derpå må grunda anspråk att hindra arbetarnes frihet, att utbjuda sitt arbete på annan ort. Men ännu mera anmärkningsvärdt är, att vissa kommuner i Norge tagit sig för att skicka räkning och fordra liqvid för sjukvård och hjelp åt svenska arbetare af de svenska kommunerna. Följande karakteristiska fall anföres i detta hänseende af Wermlands-Tidn: Lösdrifvaren Gustaf Ericsson, nu 34 år gammal, född i Melgården och Elgå socken, begaf sig vid 18 års ålder från Arvika, der han varit i snickarelära, till Norge för att söka lyckan. Han blef der antagen i tjenst hos en Lars Telefsen i Djuplege, hos hvilken han qvarstannade i 2; år; öfvergaf derefter denne husbonde och arbetade sedan der och hvar, dels i Smaalehnenes amt och dels i Christiania. I denna stad har han ofta varit insatt i arbeids-anstalten? som en drikfärdig lösdrifvare, under sistlidne vinter var han till och med derstädes qvarhållen 6 månader. Slutligen den 2 sistl. Juli intagen på Rikshospitalet för venerisk sjukdom. Och, för 23 dagars vistelse derstädes samt kur och förplägning, är nu till härvarande landshöfdinge-embete insändt en räkning på 6 speciedaler 1084 sk. (275 rdr sv. rgs), med anhållan om liqvid. i a Reflexionerna göra sig anmärker W.-T. rigtigt, sjelfva! . — I Posttidn. läsas följande vår stad rörande intyg, utgifna af stadens polismästare: ppå begäran får jag lemna följande intyg om ne