Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1856, sida 1

— Det skall jag säga dig, Sam, svarade den tillfrågade. — Den, som ligger inunder, är Lögnen, som ännu sitter qvar i dig, och den andre uppöfver honom är Sanningen, som du ännu icke känner. — Ah, utbrast Sam förvånad — äro då Lögn och Sanning männer med svärd? bet förstår du icke . . . och det förstår knappt jag sjelf . . . ty du har icke alla skrufvarne i behäll häruppe, inföll den andre. — Men så är det emellertid, ty jag har många gånger hört det sägas. Under det han sade detta, utbrast han i ett ohyggligt skratt, hvarigenom hans i sig sjelfva föga angenäma drag blefvo förvridna och afskräckande. — Ha, skrek Sam, — Toms, Toms, du är Lögnen! Se bara, hvad den mannen, som blifvit slagen är lik dig! Skrattaren såg förbluffad ut och skelade förvirrad på Sam. — Håll er i styr derborta! ropade en uppsyningsman. I detta ögonblick inträdde lord C— med hela sällskapet och intog sin plats på första bänken bakom orkestern. De öfriga gästerna följde hans exempel, och tjenstemännen intogo sina vanliga platser. Midtemot mig bemärkte jag mr Sidney, som med lugn, likgiltig hållning betraktade församlingen. Musiken började. Det var en af dessa allvarsamma, högtidliga och hänförande symfonier, som förmå öppna det innersta af vårt hjerta och i en degel af toner rena dess känslor. En klagande flöjt föredrog ensam de första satserna; dess toner voro milda och lena som morgonvinden; den rysning, som ofta fattar oss, då tonernas andar frigöras och börja brusa i vårt öra, lät mig äfven denna gång förnimma sig. Och ännu mera: en rörelse öfver