Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1856, sida 1

ben vansinnige från S:t James, (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Nu öppnades dörrarne; anstaltens qvinnliga skyddslingar insläpptes först och anvisades sina platser; derefter inträdde männerna. De främste bänkarne och sidoplatserna blefvo för gästernas och tjenstemännens räkning obesatta. I bakgrunden intogo de för tillfället ledige vaktkarlarne och uppsyningsmännen sina platser; bland dem upptäckte jag Phillipps resliga, mörka gestalt; hans hållning var lugn som vanligt, och endast i den kringsväfvande blicken låg en viss oro, som gaf hans karakteristiska ansigte ett eget uttryck af spänning, i hvilket jag läste hans innersta tankar. Innan lord C— med det öfriga sällskapet inträdde, hörde jag följande samtal, som hviskande fördes af tvenne därhushjon, som stodo i mitt grannskap, och af hvilka den ene varit länge i S:t James, men den andre endast några månader. Den sednare såg sig oroligt omkring i salen, hvars prakt måtte hafva förvirrat honom, men slutligen stannade hans ögon på ridåen, hvars begge kämpegestalter tycktes taga hela hans inbillningskraft i anspråk. -Toms, sade han till sin granne, — hvad skola deder männerna betyda, som hugga mot hvarandra med sina blottade svärd? Se, den ene slår bestämdt ibjel den andre . . . det ser jag på förhand. Aj, aj, detder hugget vill jag icke ha.