Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1856, sida 1

— — väldigade mig, hvilken jag knappt förmädde motstå, ty jag skulle icke blott höra vansinniga föredraga en sinnrik musik utan äfven se dem tala och handla som andligt friska. Det skakande, som låg i denna tanke, mildrades dock genom det upplifvande, som den på samma gång ingöt, och hänryckt af tonernas vägor glömde jag allt utom det närvarande och njöt detta med alla sinnen. Musiken slutade, klockan ringde, och ridåen gick upp. XII. Hung Lear. Den tafla, som framställde sig för våra öfverraskade blickar, var på en gång behaglig och rörande. Dekorationerna och kostymerna voro rika, smakfulla och med urskiljning valde; direktionen hade i detta hänseende gjort allt, som omtanka, nit och frikostighet förmå. I enlighet med öfverläkarens ändamålsenliga bearbetning utlemnades de inledande orden mellan Kent, Gloster och Edmund, och stycket började genast med den familjescen, i hvilken Lear utdelar sitt rike bland sina döttrar. Som sagdt, den första anblicken varangenäm och rörande, ty samtliga på scenen närvarande visade sig icke allenast från sin bästa sida utan öfverträffade i ställning, ätbörder och uttryck hvarje billig väntan. Jag betraktade öfverläkaren och såg ett förnöjdt leende spela på hans allvarsamma ansigte, hans blick flög oroligt frågande öfver åskådarne, och då