vuol 1 UL 26(ö . — gäller grundsatser, der det gäller nationens rätt till sjelsstyrelse och en lagbunden frihet. Det skall utan tvifvel förekomma mer än ett kritiskt fall, deri våra representanters sjelfständighet, rättskänsla, goda omdöme och politiska klokhet komma att i nämnde hänseende sättas på ganska svåra prof. mens rERAENRBEENENEETNNTET STINA KTL — Utrikes Nyheter. ENGLAND. Daily News har, såsom nämndt blifvit, på ett särdeles värdigt sätt tillbakavisat det anfall, sem i franska Monitören gjorts emot engelska pressen. Det liberala bladet yttrar sig som följer: vFranska Monitören har väckt en svår beskyllning emot en del af engelska pressen. Vissa engelska tidningar skola satt i fart så svåra smädelser emot franska regeringen, att endrägten emellan franska och engelska regeringarne kunde störas, och följaktligen halva den tendensen att göra de begge nationerna oenige. Denna beskyllning är ganska svår, men den skulle hafva vida mera vigt, om den specificerades. Hvari dessa förmenta förolämpningar bestått är icke uppgifvet, och då dessutom de tidningar, som skulle gjort sig skyldige till dessa förolämpningar, icke äro nämnda, hafva vi icke kunnat finna någon antydan på hvad vis förolämpningarne ägtrum. I engelska pressens namn fordra vi, att beskyllningen specificeras, på det att vi och den öfriga pressen, om vi äro oskyldige, kunna rättfärdiga oss eller i annat fall ursäkta os. Hvad den förebråelsen angår, att engelska pressen fullföljer en tendens, hvilken vore i stånd att störa det goda förhållandet emellan franska och engelska regeringarne, så vet ingen bättre, än Fransmännens kejsare, att engelska regeringen icke är i stånd att utöfva något som helst inflytande på engelska pressens diskussioner, och att ej något ansvar kan drabba den för pressens yttranden. Denna omständighet är tillräcklig att öfvertyga 085 derom, att någon af dessa lägre embetsmän, som offentliggjort liknande klagomåli de halfofficiösa bladen, begagnat kejsarens vistande i Compiegne, för att i Monitören insmuggla den ifrågavarande beskyllningon. Dessa herrar veta icke i hvilken fullkomlig öfverensstämmelse den engelska tidningspressen befinner sig med hela engelska folket. De inbilla sig, att de engelska tidningarne, likasom deras pariserblad, blott äro organer för enskilta personligheter eller enskilta kotterier, och smickra sig dermed, att det blinda hugget i Monitöreu skulle kunna så skrämma engelska folket, att det förmåddes sätta munlås på pressen. Kejsaren vet buru absurd en sådan inbillning är, och vi äro öfvertygade, att det officiella bladets dumma streck skall af honom ogillas och ådraga dess upphofsman en sträng skrapa. Vi påstå, att engelska pressen, långt ifrån att lägga i dagen någon hätskhet emot franska folket eller franska regeringen, i hela sin hållning och ton i allmänhet visat en varm vänskap för det förra och ett stort undseende för den senare. Hvad oss sjelfva beträffar, så har det alltid varit vårt mål, att använda allt vårt inflytande på den offentliga meningen för att stärka vänskapen och förmera de industriella förbindelserna emellan de begge folken. Beträffande franska regeringen, vilja vi icke tala om ett förtroende till den, som vi icke hysa. Men från det ögonblick, då den nuvarande dynastien erhållit franska folkets sanktion, inskränkte sig vår kritik till det tillåtna måttet af sådan författningsenlig opposition, som vi skulle använda emot en engelsk ministör, hvars politiska grundsatser strede emot våra. Om franska regeringens åtgärder kunde vi visserligen vanligtvis icke fälla ett gynnsamt omdöme, men vi voro ärliga och tillochmed artiga motståndare. Vi hafva öfverlemnat åt politiska kannstöpare att förlöpa sig i personligheter. Vi begagnade hvarje tillfälle, att låta de kejserliga åtgärder, som syntes oss berömvärda, vederfaras rättvisa. Vi hafva alltid erkänt den lojalitet, med hvilken kejsaren under kriget uppfylde sina förbindelser emot England. Vi hafva bemödat oss, att icke störta franska regeringen, utan att förmå den till en politik, hvilken åsyftade att förstärka dess egen makt genom att befrämja den stora nations intressen, af hvars öden den öfvertagit ledningen. I ITALIEN. Den heliga inqvisitionen existerar ännu i kyrkostaten och har nyligen utfärdat ett för våra dagar högst kuriöst dokument, nemligen ett s. k. generaledikt, undertecknadt af stor-inqvisitorn Thomas Vincens Eiraldi. Det börjar med en förmaning till alla medlemmar af katolska kyrkan att vid äfventyr af bannlysning för den heliga inqvisitionen angifva alla sådana förseelser, som höra till dess kompetens, men i synnerhet sådana personer, hvilka äro kättare eller misstänkta för kätteri, eller anhängare eller försvarare, vare sig förr eller nn, af judiska religionen, eller äro muhamedaner eller judar; vidare alla de, hvilkas handlingar, såsom trolldomskonster, bländverk o. s. v., låta sluta till bestämda eller tysta förbund med djefvulen, vidare alla sådana som sys