menniskorna, som egde så föga omdömeskraft, öfverlemnade sig åt sina passioners drift. Men sr förnuft och passion uppträda ju alltid såsom hvarandras motståndare, tillochmed hos den friska menniskan! Huru mycket mer då hos de olycklige, som sakna den gudomliga gnista, hvilken först gör menniskan till menniska! Men det blef smäningom mörkare och kyligarez de närvarande damerna drogo sig tillbaka till sina rum, der th serverades, och herrarne följde dem snart efter. Klockan 7 var ändtligen den tidpunkt kommen, då den skönaste delen af festen, det längtansfullt afbidade skådespelet skulle börja. Den stora klockan gaf nu signalen dertill. Jag gick genast till den stora koncertsalen, som var inredd till teater. Den större hälften af densamma var besatt med stolar och bänkar för åskådarnes räkning; den mindre delen intogs af sccnrn, som skiljdes från salongen genom cn temligen hög afsats och en väl målad ridå, framför hvilken den lilla orkestern befann sig. På ridaen voro tvenne jettar föreställde, i kamp med hvarandra: den ene, hvars anletsdrag voro passionerade, mörka, förvridna af ångest och hån, dukade under för den andre, som med höghet, djerfhet och en viss utmanande triumf blickade på sin slagne motståndare. Salens väggar pryddes af guirlander, fönstren voro betäckte med mörkröda gardiner, och talrika ljus och lampor upplyste från de stora takkronorna och vägglampetterna det hela. : (Forts.)