oo AE FenuWmeration å tidningens byra. f. hörnet af Torgoch Sillgatorna, hos F. J. E. Olssong af Kyrkooch Larmgatorna. —— RR kallar naift, emedan, om konungen finner, eller rättare, då han utan tvifvel långt för detta funnit att nämnda förslag icke kunna gå igenom i alla fyra stånden, och då han icke kunnat undgå att varseblifva det stora missnöje som de väckt, så går det mycket väl an att låta dem falla och jemväl underhand genom en vink åt vissa ledamöter på Riddarhuset och i Presteståndet att hålla sig tysta, låta förstå, att regeringen numera öfvergifvit dem, utan att derföre behöfva göra ett återtagande på rikssalen. Det synes till och med I obegripligt, huru Aftonbladet kunde sätta i fråga, att regeringen skulle till den grad förödmjuka sig. Det oaktadt funnos ej få, som af de omtalade artiklarne hade blifvit föranledde att vänta någon framställning angående detta ämne i throntalet, men naturligtvis blef det ingenting af. Hvad som deremot med skäl väcker uppmärksamhet är den skildring, som deri lemnas af Sverges närvarande ekonomiska välstånd. Detta är ock sannt, ty ehuru förhållanderna icke äro så gynnande nu som sistl. år, då stora summor metallisk valuta gått ur landet att betäcka importens öfverskott öfver värdet af utförda varor och af indragna frakter, så har dock synnerligen de arbetande klassernas belägenhet fortfarande varit god och bättre, än i mannaminne. Någon ide om huru stora anslagssummor regeringen tänker komma att begära, fick man icke af throntalet och hvarken befästningar eller apanage finnas nu vidrörde; men deremot måste en beI tydlig nyfikenhet väckas af konungens yttrande att vissa skatter ytterligare skola föreslås till nedsättning. Mycket intressant blir nu att erfara, huru regeringen kommer att räkna i detta fall; det blir hr Gripenstedts pröfvosten såsom finansminister. Ett gynsamt intryck gjorde emellertid det hela af detta tal genom det löfte som der lemnades om tvenne mycket efterlängtade lagförändringar. Frågan om qvinnans myndighet har så länge varit agiterad, och, såsom H. M. Konungen äfven anmärkt, Sverge står så ensamt i detta hänseende numera, så efter hela den öfriga civilisationen, att denna resorm icke längre kunde uppskjutas. Likaså är det med frågan om borttagande al vissa barbariska stadgar mot religionsfriheten. Uti Högsta domstolen ligger en sådan stor mängd af underställningsmål, angående personer som af Hofrätten äro dömde till landsförvisning för såkalla förnekelse af eller affall: ifrån den rena evangeliska läran, att det skulle blifva ett utomordeutligt stort spektakel för verlden om dessa domar skulle vinna fullföljd, hvilket dock i de flesta fall skulle ske, och det värsta blefve att veta, vart man skulle skicka de stackars dömde, eller hvilken regering, som kunde åläggas att taga emot dem. Det var då klart, att någon utväg måste sökas för att komma ur detta dilemma. Men just derföre att båda dessa reformer ånyo måst: komma på tapeten, var det en klokhet af regeringen att taga initiativet. Det är ett lofligt och äfven berömvärdt sätt att vinna popularitet, och jag tror man kan vid detta tillfälle tillägga: ett som äfven kommer att bära goda frukter när prins Oscars apanage kommer å bane. Nu står det blott till att se, om ej Aftonbladet, i glädjen öfver hvad konungen sålunda lofvat föreslå ständerna, tappat bort det förut framsatta stränga vilkoret; ty annars skulle Aftonbladet egentligen nu, då H. Maj:t icke nämnt något om tryckfrihetspropositionen, förklara all försoning omöjlig, eller åtminstone att den der välviljan, med hvilken en del personer längta att få emottaga anslagspropositionerna, skulle helt och hållet bortstrykas ur räkningen. I Ötverste Hazelius fortfar slitigt att lemna bidrag till hr Hörners blad, Svenska Tidningen, och behandlar Aftonbladet med ett suveränt nedlåtande och hån, till trots för sistnämnde blads högaktningsbetygelse åt öfversten i anledning af hans afträdestal vid den synliga bortgången. Nog eget är ock, att efter denna bortgång har Svenska Tidningen fått åtskilliga loford för sin stil och taktiska förmåga. Dethar den äfven haft till en viss grad, och legat öfver i debatten, helt enkelt derföre, att det icke funnits någon som gjort sig EERO EI AJ Ae AB ESTATE INR LA AVR SA menniskorna, som egde så föga omdömeskraft, öfverlemnade sig åt sina passioners drift. Men ...