Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1856, sida 2

detder ämnet! .. Gör ni hvad ni vill, men alltid det bästa om oss! — Detsamma ber jag er för min egen räkning. — På min ära, jag kan aldrig tänka annat än godt om er. — Jag har då ingenting mer att säga. Lef väl, sir! — Behagar ni ej begagna min vagn? — Jag tackar för anbudet, men mr Sidney lånar mig sin häst till L.., och Phillipps, krämaren, tager mina kappsäckar på sin vagn. — Detder tyckes mig vara ett temligen obeqvämt arrangement. Men menniskans vilja är hennes himmelrike; gör som er behagar. — God morgon! — God morgon, herr doktor, och lycka till en rätt glad dag. Ännu en handtryckning... ännu en vänlig blick. Detta afsked kom från mitt hjerta. — Jag gick nu ännu en gång genom alla sjuksalarne och sade äfven dem och deras innevånare farväl. För en läkare, som menar redligt med sig och andra samt med hängifvenhet och kärlek uppfyller sin pligt, är detta ett tungt, ofta öfverväldigande ögonblick. Jag hade besökt många sjukhus och sjelf varit verksam i flera af dessa, men hvarje gång var det mig utomordentligt påkostande att taga afsked af mina sjuka, för att öfverlemna dem i andra händer. De lidande och till vårt hjerta talande anletsdragen hos dessa olyckliga, som, skiljda från anhöriga och vänner, lefva i en ny, men långt ifrån skönare verld, det tacksamma sätt, på hvilket de uppfatta våra bemödanden, äfvensom den omständighet, att vi dagligen sett deras lidanden och med vexande deltagantänk